DÄIKB åker på festival

Kära, Internet!

Idag sitter jag och lyssnar på förrförra veckans Felicia. Nina Ramsby letar bland gamla och nya barnlåtar och lyckas hitta en del sköna stycken.

Det var mest ett allmänt barnkulturellt tips till dig. Jag tänker inte ge så mycket reflektioner om musiken i programmet idag.

I stället ska jag gå över till att ge ett annat tips: På fredag och lördag äger Tillbakakaka-festivalen rum i Växjö. Och Du är inte klok barnboken kommer att vara där. Klockan 19:00 lördagen den 19/6 2010 kommer jag och pappa Blipblip att hålla en workshop i Öjaby Scoutstuga. Vill du skapa bilderböcker tillsammans med andra festivalbesökare, så kom dit!

Och vill du det inte, kan du komma dit ändå. Det händer nämligen en massa annat skoj på festivalen också. Själv kommer jag till exempel att uppträda både med Tveksamma Tvåan och med Teater Tufvan.

Det var bara det.
Vi ses i helgen!

/morbror Oa

Andra videoavsnittet: "A ninja's work is never done"

Så var det äntligen dags för det andra videoavsnittet i ordningen. Vi kan i det konstatera att en ninjas arbete aldrig blir klart. Men det gör vi inte. Därför går jag i stället in mer på det resonemanget textledes.

Slutsatsen är inte alldeles obesläktad med den vi gjorde i vårt program med rymdtema. Alltså att rymden är inget ställe man hamnar på i första taget. Det tar ett tag att bli astro/cosmo/taiko-naut. Nicke Nyfiken, Barbapapa, Rasmus Nalle och herr Gris har alla lyckats, men inte utan att först ha genomgått en rad andra prövningar. Denna observation fick oss att inse att det någonstans förmodligen finns ett bortglömt arkiv av barnböcker med titlar som Neil Armstrong får en cykel, Neil Armstrong blir mjölnare, Neil Armstrong hjälper brevbäraren, Neil Armstrong och det stora ovädret, Neil Armstrong drömmer om tivoli, Neil Armstrongs nya hus, Neil Armstrong möter fru Strömming och Neil Armstrong räknar från 1 till 100.

Att bli ninja är inte samma sak som att bli astronaut. För det första är det betydligt färre personer som blir ninjor. (Som synes i det nedan inbäddade videoavsnittet hittade vi bara två exempel.) Även om det tar ett tag att bli astronaut, så kan man vara rätt säker på att om man håller på tillräckligt länge och testar olika saker på olika platser så kommer man förr eller senare att hamna i rymden.

Ninja blir man där emot direkt, om man blir det över huvud taget. Och sedan fortsätter man med det. Böcker om ninjor får uppföljare. Det gäller om ninjorna är katter. Och i allra högsta grad gäller det om ninjorna är sköldpaddor. Fler böcker. Fler tidningar. Fler filmer. Det fortsätter och fortsätter. A ninja's work is never done.



Det var vårt femtonde avsnitt, det. Och när du har sett det, har du fått veta mer om ninjor. Och om rosa monster. Du har också fått veta vilka som vann den eviga kampen mellan ninjor och pirater. Därmed skulle man ju kunna tro att det var färdigpratat om dylika, men var man uppmärksam under programmet vet man bättre, ty då märkte man av påbörjandet av ett projekt och hörde en uppmaning om att bidra till projektet i fråga.

Kort sagt: Den påtagliga bristen på bilderböcker om ninjor drev oss till att skriva en egen. Vi började diskutera bokens handling, men i syfte att göra programmet lagom långt, avbröt vi diskussionen med en uppmaning till våra tittare/lyssnare/läsare att hjälpa oss.

Så här långt tänker vi oss en ninja-familj. De heter inte nödvändigtvis Ninja i efternamn, men tills vidare benämner vi dem som Mamma Ninja, Pappa Ninja, Mamsell Ninja och Unge Herr Ninja.



De båda sistnämnda är tvillingar och så skickliga ninjor att inte ens deras föräldrar vet om att de finns. Det är ju en klar fördel i många sammanhang, men tyvärr ingen vidare bra utgångspunkt om man vill ha en lycklig barndom.

Där har vi alltså berättelsens grundförutsättningar. Vad vi gör med dem har vi dock inte listat ut ännu, men vi har en fundering om att de kanske bor grannar med en pirat-familj.



Men sedan är det helt klart din tur att komma med en idé. Berätta för oss! Blir det någonsin någon konfrontation mellan tvillingarna och deras föräldrar? Vad händer då? Och hur reagerar grannarna på alltihop? Och vad har de egentligen för grannar på andra sidan?

Det var vad jag hade att komma med idag. Nästa gång ska det handla om döden. Lev så gott ni kan till dess!

Cowabunga!
/morbror Oa

Sov gott, lilla groda

Nä... Det hände inget vecka 8. Studentradions sida var nere, och ingen gör något åt det, så den är fortfarande nere. Eller så kan vi kalla det för upplopp eller strejk om vi vill försöka vara roliga... och det vill vi ju: En ansenlig del av säsong 5 är inställd på grund av strejk i... eh... Katlagrottan.

Faktum är att man kan ana att även den återstående delen av säsongen ställs in av samma anledningar. Men det betyder inte att det inte blir någon säsong 5. Det betyder att det inte blir någon säsong 5 med radioprogram. I stället har vi spelat in desto fler videoprogram. Det första finns redan att beglo. Det andra håller på att redigeras. Det tredje, fjärde och femte har spelats in och väntar bara på sin tur. Kort sagt kommer det så många videoavsnitt i rad att säsong 4½ plötsligen inte är så halv längre och kanske gör sig bättre i namnet "säsong 5"... vilket ju verkar vara ledigt.

Och på tal om Katlagrottan så delades ju ALMA-priset ut för två veckor sedan. Vinnaren blev den belgisk/svensk/brittiska bilderboksförfattaren Kitty Crowther. Det måste jag skriva något om, tänkte jag och gick till biblioteket för att lura ut vem hon var och vilka böcker hon låg bakom. Men någon annan hann före. Böckerna vara redan utlånade. Så det är först nu jag har fått tag i två av hennes böcker. Och då tvangs jag våga mig till biblioteket i Hovshaga.

Ivo & Vera på bio (Poka & Mine au cinéma) sparar vi till sjätte videoprogrammet. Det ska ha insekter som tema, nämligen. Vi har funderat på att ha natten som tema för något program också, men ingen vet när det kan tänkas bli, och därför tänker jag inte spara Sov gott, lilla groda (Scritch scrath dip clapote!) till dess.

Dessutom tyckte jag bättre om grodan än flugorna. (Ivo & Vera alltså. De är flugor.) Varför? Tjaa... De fina nattfärgerna, mardrömsmonstren och detaljer som att golvet är täckt med vatten i grodornas tydligen amfibiska hem.

"Jag är alldeles ensam i mitt rum", tänker Jonas. "Alldeles ensam i min säng, alldeles ensam i mitt hjärta. Jag tror jag hörde någonting... Vem är det som säger 'krifs krafs hoho plask' under min säng? Ett vattenmonster? En orm med fjädrar? Eller ännu värre, ett sjöskelett?"

Man kan faktiskt se fyra mardrömsmonster dansa över grodan Jonas' säng. Vad det fjärde är för någonting får man väl komma på själv. Varför sjöskelett är det värsta kommer jag dock inte riktigt på... men varför inte? De är nog rätt läskiga. Tillräckligt läskiga för att man ska kunna få pris för dem, tydligen.

I alla fall så lyckas Jonas somna till slut. Men när han väl lyckats med det kommer hans pappa och väcker honom. För nu är det han som inte kan somna. Tillsammans går de ut och sätter sig på ett näckrosblad och tittar på natten. De ser vad som ligger bakom alla ljuden. Avsaknaden av ormar med fjädrar är påtaglig och inget är längre kusligt. Mörkret är kartlagt och inget att vara rädd för. De båda grodorna somnar gott på näckrosbladet. Allt slutar alltså väldigt hoppfullt. De ligger där och hoppas att sjöskelettet inte ska dra ner deras blad i djupet... vilket det inte heller gör... så länge boken pågår.

Håll ut ett tag till, så återkommer jag snart med ett program om ninjor!
/morbror Oa

Black and White

Upplopp på Linnéuniversitetet's campus ledde till att show #17 fick skjutas upp. Programmet väntas nu även det som video emedan audio-premiären för säsongen väntas till måndag v.8.

I väntan en recension av en samtida klassiker av en författare som
väl kunde förärats ett program om det inte vore för att hans bidrag till bilderbokslitteraturen är tämligen skralt - huvudsakligen skriver han facklitteratur. Hursomhaver; den omtalade heter David Macauley och objektet föremål för granskning bär titeln Black and White (såväl text som bild av nämnda Macauley) (svensk översättning saknas).

Förekomna bok börjar märkligt nog med en varning - läsaren ombeds förbereda sig på att boken innehåller fyra historier som utspelar sig parallellt med varandra - en ruta per historia per uppslag - men att dessa historier även kan komma att interferera med varandra. Till en början känns det hela mest som ett taffligt försök att tillfredställa så stor läsarskara som möjligt. Den första berättelsen går i mörkare stil med ett mer avancerat språk än vad som vanligtvis förekommer i bilderböcker med en melankolisk pojke på resa med tåg till synes långt hemifrån; den andra för närmast tankarna till pekböcker med återkommande bakgrund av en tågperrong som fylls allteftersom berättelsen följer; den tredje går i socialrealistisk stil med ett syskonpar som ledkaraktärer med porträtt av deras vardag; den fjärde går även den närmare pekboken eller möjligen i stil av bilderböcker för de lägre åldrarna med en tjuv i klassisk fängelseklädnad som tar sig fram gömd bakom kor - de svart-vit-prickiga korna döljer den flyende svart-vit-randiga tjuven.

Men där allt börjar i realism följer snart ren absurdism. Den ensamme pojken från första berättelse upptäcker att det börjat regna tidningspapper; i den andra berättelsen används de tidningar som tidigare tjänstgjort som tidsfördriv i väntan på tåget till origami; i den tredje berättelsen kommer syskonparet's föräldrar hem iklädda tidningspapper och i den fjärde berättelsen börjar korna i kör. Varningen i början av boken känns alltmer befogad och det hela utvecklas till något av litteraturens svar på den rörliga bildens Magnolia eller svenska Tic Tac - händelserna känns mer som olika synvinklar av samma historia.

Men till skillnad från filmer av typen Magnolia där fyra berättelser berättas oberoende av varandra för att sedan vävas samman existerar här de fyra berättelserna både enskilt och simultant - överlappar och korsrefererar i såväl text som bild - för att sedan definitivt bli ett på den allra sista sidan.

Det visas här att bilderboken inte bara kan fungera med multipla nivåer utan att den även kan bidra med ett nyskapande av relationen mellan bild och text. Black and White syftar här såväl på berättelsernas forms gemensamma nämnare och som synonym för textbegreppet.

/ Pappa Blipblip

Första videoavsnittet: "Där alla har dödskallehattar"

Innan premiären för vår femte säsong, har några andra studentradioprogram skickats ut som kanariefåglar. Klarar de sig, ska väl vi också fixa det. Och de har klarat sig. Det bådar ju gott. Att studentradions sida verkar vara nere idag, bådar där emot inte alls gott. För är den fortfarande nere imorgon kväll blir det svårt för den planerade säsongspremiären.

Men om allt fungerar som det ska, sker säsongspremiären imorgon klockan 18:00. Då ska vi prata om våld och ilska. Vilka böcker som kan bli aktuella då, ser du här.

Oavsett hur det går med säsong 5, kan jag utan att låta tveksam säga ett och annat om säsong 4½: Vi har nu spelat in tre videoavsnitt, och med tanke på hur nära premiären för den femte säsongen förhoppningsvis är, lär det andra och tredje inte vara färdigredigerat förrän den säsongen redan är igång. Men det första programmet behöver du inte vänta på. Det är färdigredigerat nu och kan bestirras här:



Piraterna har sagt sitt. Nästa gång är det ninjornas tur. Och efter det finns det väl inte mycket att tillägga i denna eviga kamp... vilket möjligen gör den en aning mindre evig.

...och en flaska med rom.
/morbror Oa

Till vildingarnas land

Fjärde säsongen dominerades av uppskjutna och inställda program. Maskinerna i studion ville sällan samarbeta och när julen kom hade vi bara lyckats sända två program (med ej alldeles tillfredställande ljudkvalitet): Andra november hade vi gay-tema och den tjugotredje i samma månad pratade vi om Augustpriset.

Nu har vi fått nys om en ny studio som vi hoppas på att kunna komma bättre överens med och som vi kanske kommer att använda under säsong 5. Men premiären för den säsongen får vänta ett tag. Nu håller vi nämligen på med säsong 4½.

Säsong 4½ skiljer sig från alla andra säsonger genom att den består av videoavsnitt. Vi har spelat in ett avsnitt med pirat-tema, och håller för närvarande på att redigera det. När det är klart ska det kunna ses på YouTube... och här förstås.

På tal om något helt annat, så råkade jag höra att nästa avsnitt av Kino bland annat kommer att ta upp filmatiseringen av den klassiska bilderboken Till vildingarnas land (Where the wild things are) av Maurice Sendak. Det låter intressant så det förslår i väntan på mer från oss. Programmet sänds på fredag 18:15 i P1.

Här är förresten trailern till filmen. Den verkar fokusera på vissa saker som över huvud taget inte förekommer i boken. Kanske är det sådant man måste lägga till för att det ska kännas lönt att göra en långfilm av den. Om det är gjort på ett bra sätt återstår att se. I USA hade filmen premiär redan i oktober, men för Sverige dröjer det till tjugonionde januari.

Augustpriset, gay-tema och teaterbesök

Vi har nu hunnit med så många som två program i den fjärde säsongen. Den andra november invigde säsongen med gay-tema. Vi pratade om Malins mamma gifter sig med Lisa av Annette Lundborg och Mimmi Tollerup-Grkovic, Lill-Zlatan och morbror raring av Pija Lindenbaum samt Prinsessan Kristalla av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist.

De därpå följande veckorna fick vi av olika anledningar ställa in programmet, och säsongens andra blev av först idag, och eftersom idag även är dagen då Augustpriset delas ut, valde vi just Augustpriset som tema. Vi tittade På Pija Lindenbaums Siv sover vilse, och funderade över om den skulle vinna i år. Dessutom kollade vi in några vinnare från tidigare år: Min syster är en ängel av Ulf Stark och Anna Höglund, Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum, Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm, Var är min syster? av Sven Nordqvist samt Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius. Efter denna koll kan vi dra vissa slutsatser om hur man bör göra för att vinna Augustpriset.

Båda programmen innehöll även var sitt teaterreportage som frångick temat. Eller gjorde de det? Stina Berges bok Va säger du nu då? (som en av pjäserna bygger på) har också fått pris. Det är inte Augustpriset. Och faktum är att jag inte lyckas lista ut vilket pris den fick. Men Michael säger att den har fått pris, så då får man väl tro på det. Och hur är det med Thomas och Anna-Clara Tidholms Ture blåser bort? Kan man vara säker på att den frångå temat? Nä, bara om man utgår från att Ture är heterosexuell, och det vore det väl lite väl normativt att göra.

Hur det än förhåller sig med det, så finns varje reportage i två versioner. En består av enbart ljud och kunde höras i de nyligen sända programmen. Den andra innefattar även bild och kan ses på YouTube... eller här:


Ture blåser bort av Hedmans Teater. De turnerar fortfarande med pjäsen. Just nu är de i Borlänge.


Vad sägeru nu då? av Pygméteatern. Nästa chans att se föreställingen kommer första december i Stockholm. Innan dess kan de även ses framföra pjäserna Röd måne och Gubben och blomman.

Men... Vad var det vi sa om Augustpriset? Jo... Ska man vinna Augustpriset är det en fördel om man heter Ulf, skriver om döden och innefattar "min syster" i titeln. Vargar är också populärt. Fast i år var det faktiskt Skriv om och om igen Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman som vann. I och för sig har Ylva Karlsson skrivit om döden förr. Dessutom är ju Ylva och Ulf praktiskt taget samma namn.



Lilla Augustpriset fick Verklighetsprojektet av Isabella Nilsson. Mycket mer än så verkar ingen vara intresserad av att berätta när det gäller den kategorin... hur mycket jag än googlar. De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg och Att överleva dagen av Brutus Östling, vilka vann priset i var sin av de två återstående kategorierna verkar det dock gå att hitta lite av varje om... men inte här.

De två kommande måndagarna kommer temat att vara pirater respektive ninjor. För närvarande ser piraterna ut att ha övertaget. Vi har en hel hög med bilderböcker på det temat, som vi ska prata om nästa vecka. Ninjorna ser det värre ut för. Men de har i alla fall två veckor på sig att samla ihop böcker. Känner du till några, vore vi tacksamma för tips.