Du är inte klok barnboken #27: Normbrytande barn- och ungdoms-litteratur. Hur ser den ut? Hur kan den se ut? Hur får den se ut?

Under Växjö Pride i år drog vi ett live-avsnitt från Det Fria Ordets Hus. Gäster var Tin Eriksson och Gabby Zackrisson från Vombat Förlag. Det skulle handla om normbrott, normkritik och normkreativitet. Kolla in det här:

Du är inte klok barnboken #27: Normbrytande barn- och ungdoms-...

Du är inte klok barnboken #27: "Normbrytande barn- och ungdoms-litteratur. Hur ser den ut? Hur kan den se ut? Hur får den se ut?" Live från Det fria ordets hus under Växjö Pride 2017. Nu har vi till sist lärt oss hur man får bilden horisontell! Värd: Morbror Oa. Gäster: Tin Eriksson och Gabby Zackrisson. Osynlig: Farbror Yudhas Signaturmelodi: Karl Boman. Bepratade böcker: Jag är Jazz (I am Jazz) ● Jessica Herthel / Jazz Jennings / Shelagh McNicholas (översättning: Tin Eriksson) ● Vombat förlag ● 2015 Det är jag som är Mickan! ● Malin Nilsson / Vanessa López / Daniel Sjö ● Vombat Förlag ● 2015 Fjärilar på min hud ● Rebecka Kvist ● Vombat Förlag ● 2016 Naturväktarna och den vita räven ● Malin Nilsson / Johanna Arpiainen ● Vombat Förlag ● 2016 Familjeboken ● Edward Summanen / Johanna Arpiainen ● Vombat Förlag ● 2015 Teddy, en vänlig historia om identitet och vänskap (Introducing Teddy) ● Jessica Walton / Dougal MacPherson (översättning: Tin Eriksson) ● Vombat Förlag ● 2017 Viva Frida ● Yuyi Morales / Tim O'Meara (översättning: Maria Hedström) ● Vombat Förlag ● 2016 Vi är världen! ● Malin Nilsson / Saga Becker ● Vombat Förlag ● 2015 Kalle med klänning ● Författaren Anette Skåhlberg / Katarina Dahlquist Vintrafors ● Sagolikt Bokförlag ● 2008 Konrads klänning ● Åsa Mendel-Hartvig / Caroline Röstlund ● OLIKA förlag ● 2014 Min familj ● Anna-Clara Tidholm ● OLIKA förlag ● 2009

Posted by Krystplatt Kacsnutt on Monday, May 8, 2017

Med brottsliga hälsningar...
-morbror Oa

Augustpriset, gay-tema och teaterbesök

Vi har nu hunnit med så många som två program i den fjärde säsongen. Den andra november invigde säsongen med gay-tema. Vi pratade om Malins mamma gifter sig med Lisa av Annette Lundborg och Mimmi Tollerup-Grkovic, Lill-Zlatan och morbror raring av Pija Lindenbaum samt Prinsessan Kristalla av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist.

De därpå följande veckorna fick vi av olika anledningar ställa in programmet, och säsongens andra blev av först idag, och eftersom idag även är dagen då Augustpriset delas ut, valde vi just Augustpriset som tema. Vi tittade På Pija Lindenbaums Siv sover vilse, och funderade över om den skulle vinna i år. Dessutom kollade vi in några vinnare från tidigare år: Min syster är en ängel av Ulf Stark och Anna Höglund, Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum, Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm, Var är min syster? av Sven Nordqvist samt Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius. Efter denna koll kan vi dra vissa slutsatser om hur man bör göra för att vinna Augustpriset.

Båda programmen innehöll även var sitt teaterreportage som frångick temat. Eller gjorde de det? Stina Berges bok Va säger du nu då? (som en av pjäserna bygger på) har också fått pris. Det är inte Augustpriset. Och faktum är att jag inte lyckas lista ut vilket pris den fick. Men Michael säger att den har fått pris, så då får man väl tro på det. Och hur är det med Thomas och Anna-Clara Tidholms Ture blåser bort? Kan man vara säker på att den frångå temat? Nä, bara om man utgår från att Ture är heterosexuell, och det vore det väl lite väl normativt att göra.

Hur det än förhåller sig med det, så finns varje reportage i två versioner. En består av enbart ljud och kunde höras i de nyligen sända programmen. Den andra innefattar även bild och kan ses på YouTube... eller här:


Ture blåser bort av Hedmans Teater. De turnerar fortfarande med pjäsen. Just nu är de i Borlänge.


Vad sägeru nu då? av Pygméteatern. Nästa chans att se föreställingen kommer första december i Stockholm. Innan dess kan de även ses framföra pjäserna Röd måne och Gubben och blomman.

Men... Vad var det vi sa om Augustpriset? Jo... Ska man vinna Augustpriset är det en fördel om man heter Ulf, skriver om döden och innefattar "min syster" i titeln. Vargar är också populärt. Fast i år var det faktiskt Skriv om och om igen Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman som vann. I och för sig har Ylva Karlsson skrivit om döden förr. Dessutom är ju Ylva och Ulf praktiskt taget samma namn.



Lilla Augustpriset fick Verklighetsprojektet av Isabella Nilsson. Mycket mer än så verkar ingen vara intresserad av att berätta när det gäller den kategorin... hur mycket jag än googlar. De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg och Att överleva dagen av Brutus Östling, vilka vann priset i var sin av de två återstående kategorierna verkar det dock gå att hitta lite av varje om... men inte här.

De två kommande måndagarna kommer temat att vara pirater respektive ninjor. För närvarande ser piraterna ut att ha övertaget. Vi har en hel hög med bilderböcker på det temat, som vi ska prata om nästa vecka. Ninjorna ser det värre ut för. Men de har i alla fall två veckor på sig att samla ihop böcker. Känner du till några, vore vi tacksamma för tips.

Kristalla, Petronella och Bullerbång

Jag börjar dagens skrivelse med ett evenemangstips: Nästa torsdag (alltså den trettionde juli) klockan 12:00 kommer en debatt med titeln Du sköna nya sagovärld hållas på Klara Caféscen i Kulturhuset i Stockholm som en del av Pride House 2009.

Flera bokförlag kommer att delta i debatten. Ett av dem är Vilda. Men så vitt Google vet ligger fokuset främst på Sagolikt Bokförlag. På deras hemsida hittas en del information om deras tre utgivna böcker Prinsessan Kristalla, Kalle med klänning och Jag älskar dig så mitt hjärta brister samt de kommande böckerna Syster Varg och Vem kan älska Ella?. Alla är skrivna av Anette Skåhlberg och illustrerade av Katarina Dahlquist.

Själv blir jag särskilt intresserad av Prinsessan Kristalla. Den utgår från en väldigt klassisk grund: Det finns en prins, en prinsessa och en drake. Men när man väl har de här tre kan man använda dem på många olika vis. Skulle vi fortsätta lika klassiskt hade prinsen dödat draken och fått prinsessan (oavsett vad prinsessan hade sagt om saken).

Prinsessan Kristalla är inte den första sagan som knuffar på dessa konventioner. När jag var liten såg jag en tecknad film om en prinsessa som hette Petronella. Ska man vara noga så fanns det ingen drake i den, men det fanns någon typ av drakman som fyllde en liknande funktion. Han hade rövat bort en prins nämligen. Prinsessan Petronella gav sig ut för att rädda prinsen. Dylikt hade förväntats av henne om hon hade blivit en Peter i stället för en Petronella, och det var i sin tur vad hennes föräldrar hade förväntat sig. När Petronella nu hade blivit en Petronella tyckte de inte att det var lika uppenbart att hon skulle ge sig ut och dräpa drakar, men eftersom prinsessan inte hörde några bra argument för att hon skulle stanna hemma, satte hon strax kurs mot drakmannens tillhåll. Väl framme hittar Petronella prinsen i en solstol där han ligger och löser korsord. Drakmannen verkar inte ha behandlat honom särskilt illa. Dessutom verkar han betydligt mer intressant än den där tafatte prinsen. Till slut är det alltså prinsessan och drakmannen som får varandra. Prinsen ligger kvar i solstolen med sina korsord och tycks inte fundera alltför mycket över vad som händer omkring honom.

En likhet mellan Petronella och Kristalla är att båda är förtjusta i draken. Skillnaden är att i Kristallas fall så är det faktiskt prinsessan (det vill säga henne själv) som draken vaktar. Det har hennes föräldrar ordnat. Den prins som lyckas döda draken ska få prinsessan. Kristalla som inte alls tänder på djurplågeri tar det som sin uppgift att beskydda draken från hotfulla prinsar.

En tredje berättelse som kan vara värd att nämna är Sagan om prinsessan Bulleribång av Lena Frölander-Ulf och Mikaela Taivassalo. Prinsessan Bulleribång ger sig, i likhet med Petronella, ut för att rädda en prins. Till skillnad från Petronella som bestämmer sig för att rädda en prins, vilken hon nu än lyckas få tag i, är Bulleribångs mål att rädda en specifik prins som hon redan är förlovad med. På väg till drakens torn (där prinsen sitter som en manlig Rapunzel och låter skägget hänga ut genom fönstret) träffar prinsessan på ett antal olika varelser som är till hjälp eller besvär för henne. Till en av dem byter hon bort sitt svärd som hon tänker att hon nog ändå inte behöver. Anar vi att även denna prinsessa ska bli vän med draken? I så fall anar vi fel. Att Bulleribång gör sig av med svärdet är inte en handling av pacifistisk övertygelse och fast hon har visat prov på diplomati /psykologi / empati vid sina tidigare konfrontationer, tar hon itu med draken genom att slå den i huvudet med en sten.

Så vi har alltså två exempel på prinsessor som räddar prinsar. Och önskas ett exempel till kan jag ju nämna Per Gustavssons Så gör prinsessor och dess uppföljare. Men hur är det med Kristalla då? Räddar hon någon prins? Nej, det gör hon inte. Hon bryter en konvention till. För att kunna försvara draken bryter hon sig ut från tornet och beger sig till den nära boende svärdsmiderskan. Och det är henne hon gifter sig med på slutet.

Så vad händer när man bryter konventionerna på det här viset? Blir sagorna automatiskt parodier? Eller rentav slash? Det beror förstås på läsarens förväntningar. Har man inte hunnit skaffa sig en massa fördomar (vilket man stundom påstår att målgruppen (det vill säga barn) inte har) hänger man knappast upp sig på att just den här sagan parar ihop två kvinnor. Det är ju en mindre detalj. Har man där emot en specifik uppfattning om vad en saga kan och inte kan innehålla kan det ligga nära till hands att påstå att det inte är fråga om en riktig saga. Då jag själv är gammal nog att ha samlat på mig en hel del fördomar blev jag aningen tveksam när jag hörde talas om boken. Och reagerar jag på det sättet betyder det säkerligen att en bok som Prinsessan Kristalla behövs.

Ha det sagolikt!
/morbror Oa