onsdag 2 mars 2011

Det är en bok!

När jag klev in på biblioteket idag fick jag syn på en bok. Det var Det är en bok! (It's a book). Mitt intresse fångades av att den var skriven av Lane Smith, och vidhölls av denna passage:

LJS: rrr! K? lol!
JIM: :( !  :)

Om det är bra eller dåligt att använda sådana uttryck i en bok, vet jag inte, men det är om inte annat intressant genom att (än så länge i alla fall) vara ovanligt.

Det visade sig förresten att han som skrivit boken inte alls är samma person som spelade Perry White i Lois & Clark, men när jag blev helt klar över den saken hade boken redan blivit läst.

Handlingen: En apa läser en bok och en modern åsna undrar vad det där är för något. Hur scrollar man? Hur styr man? Hur kopplar man upp sig? Hur loggar man in? Svaret på alla dessa frågor är att det gör man inte. Det är en bok.

Apan pratar med brunaktiga serifer och åsnan pratar med blå grotesker (Det brukar anses att serifer är lättast att läsa i tryckt text, medan grotesker är lättare att läsa på skärm. (Åtminstone när det gäller lågupplösta skärmar.)) Det finns en mus också, och den pratar med röda kapitäler. De har också serifer eftersom musen är på apans sida. (Den bor i apans hatt, och gör entré genom att lyfta på sagda hatt, som svar på åsnans fråga om var musen är. Den datorvane åsnan tänkte förstås på en annan sorts mus. (Det vill säga ett pekdon. Inte något annat med samma benämning som det är lätt att hitta bilder av på Internet.))

Eftersom varje figur har var sitt typsnitt behövs inga extra ord för att förklara vem som säger vad. Berättaren kan alltså rationaliseras bort, vilket leder till att orden blir rätt lagom många. Max fjorton per sida, och oftast betydligt färre. Men detta avbryts för en stund när apan visar åsnan hur boken ser ut på insidan:

"Arrrrrrrhhh!"
Long John Silver nickade.
"Då är vi alltså överens?"
Han lösgjorde sitt breda svärd och brast ut i ett vansinnesskratt:
"Ha! Ha! Ha!"
Jim stod som förstenad. Nu var hans sista stund kommen.
I fjärran såg han plötsligt - ett skepp! Ett brett leende spred sig över pojkens ansikte.

Tydligen är det alltså Robert Louis Stevensons Skattkammarön (Treasure Island) som apan sitter och läser. Åsnan tycker att det är för många bokstäver i boken och skriver därför om sidan enligt det inledande citatet.

Men till sist blir åsnan för nyfiken och blir sittandes med boken i flera timmar, och vill inte lämna tillbaks den till apan. När apan därför avser att gå till biblioteket, säger åsnan "Lugn, jag laddar ner den när jag är klar."

Jag fattar inte.

Varför ska man ladda ner boken när man är klar? Vad syftar åsnan på? Är det något nytt Internet-fenomen som jag inte hängt med på där man laddar ner saker när man är klar och detta leder till att man inte behöver lämna tillbaks saker till apan man lånat dem av? Och här satt jag och trodde att jag hade lite koll. Jag som till och med började twittra igår!

Eller är det författaren som inte har koll? Eller översättaren? Suzanne Öhman är faktiskt lite misstänkt. Hon använder ju ord som "texta". På svenska heter det väl ändå "essemessa"?!

Kan man vika hörnen på den?

Nej, det är en blog.

        /morbror Oa