Andra videoavsnittet: "A ninja's work is never done"

Så var det äntligen dags för det andra videoavsnittet i ordningen. Vi kan i det konstatera att en ninjas arbete aldrig blir klart. Men det gör vi inte. Därför går jag i stället in mer på det resonemanget textledes.

Slutsatsen är inte alldeles obesläktad med den vi gjorde i vårt program med rymdtema. Alltså att rymden är inget ställe man hamnar på i första taget. Det tar ett tag att bli astro/cosmo/taiko-naut. Nicke Nyfiken, Barbapapa, Rasmus Nalle och herr Gris har alla lyckats, men inte utan att först ha genomgått en rad andra prövningar. Denna observation fick oss att inse att det någonstans förmodligen finns ett bortglömt arkiv av barnböcker med titlar som Neil Armstrong får en cykel, Neil Armstrong blir mjölnare, Neil Armstrong hjälper brevbäraren, Neil Armstrong och det stora ovädret, Neil Armstrong drömmer om tivoli, Neil Armstrongs nya hus, Neil Armstrong möter fru Strömming och Neil Armstrong räknar från 1 till 100.

Att bli ninja är inte samma sak som att bli astronaut. För det första är det betydligt färre personer som blir ninjor. (Som synes i det nedan inbäddade videoavsnittet hittade vi bara två exempel.) Även om det tar ett tag att bli astronaut, så kan man vara rätt säker på att om man håller på tillräckligt länge och testar olika saker på olika platser så kommer man förr eller senare att hamna i rymden.

Ninja blir man där emot direkt, om man blir det över huvud taget. Och sedan fortsätter man med det. Böcker om ninjor får uppföljare. Det gäller om ninjorna är katter. Och i allra högsta grad gäller det om ninjorna är sköldpaddor. Fler böcker. Fler tidningar. Fler filmer. Det fortsätter och fortsätter. A ninja's work is never done.



Det var vårt femtonde avsnitt, det. Och när du har sett det, har du fått veta mer om ninjor. Och om rosa monster. Du har också fått veta vilka som vann den eviga kampen mellan ninjor och pirater. Därmed skulle man ju kunna tro att det var färdigpratat om dylika, men var man uppmärksam under programmet vet man bättre, ty då märkte man av påbörjandet av ett projekt och hörde en uppmaning om att bidra till projektet i fråga.

Kort sagt: Den påtagliga bristen på bilderböcker om ninjor drev oss till att skriva en egen. Vi började diskutera bokens handling, men i syfte att göra programmet lagom långt, avbröt vi diskussionen med en uppmaning till våra tittare/lyssnare/läsare att hjälpa oss.

Så här långt tänker vi oss en ninja-familj. De heter inte nödvändigtvis Ninja i efternamn, men tills vidare benämner vi dem som Mamma Ninja, Pappa Ninja, Mamsell Ninja och Unge Herr Ninja.



De båda sistnämnda är tvillingar och så skickliga ninjor att inte ens deras föräldrar vet om att de finns. Det är ju en klar fördel i många sammanhang, men tyvärr ingen vidare bra utgångspunkt om man vill ha en lycklig barndom.

Där har vi alltså berättelsens grundförutsättningar. Vad vi gör med dem har vi dock inte listat ut ännu, men vi har en fundering om att de kanske bor grannar med en pirat-familj.



Men sedan är det helt klart din tur att komma med en idé. Berätta för oss! Blir det någonsin någon konfrontation mellan tvillingarna och deras föräldrar? Vad händer då? Och hur reagerar grannarna på alltihop? Och vad har de egentligen för grannar på andra sidan?

Det var vad jag hade att komma med idag. Nästa gång ska det handla om döden. Lev så gott ni kan till dess!

Cowabunga!
/morbror Oa

ABC

I måndags inföll Star Wars -dagen och det uppmärksammande vi med en rymdspecial. Böckerna (inklusive dem jag hade lånat på biblioteket) tog Pappa Blipblip med sig hem, så dem kan jag inte skriva mycket om. Ett och annat konstaterande gjorde vi i alla fall i programmet. Som att Rasmus Nalle är lite mer teknologiskt realistisk än Barbapapa. Det vill säga: När Rasmus Nalle bygger en rymdraket misslyckas han... första gången.


Idag blir det inget program, eftersom... det inte blir något program idag. Därför kan vi åter känna oss lättade över att det finns fler radiokanaler och att det går program på dem också. Och dagens avsnitt av P4 Extra gästas av Lennart Hellsing. Han fyller nittio år snart.

1945 visade sig både Pippi Långstrump och Mumintrollet för allmänheten för första gången. Och det var också då Lennart Hellsings första bok kom ut. Sedan dess sägs han ha åstadkommit ett tresiffrigt antal böcker till.

I huset jag befinner mig i nu, kan hans sånger hittas i flera böcker. Dessutom hittas två Pixi-böcker i vilka han har sammanställt ett antal barnramsor. Men den enda bok jag hittar här som innehåller Lennart Hellsings egna verser och inga andra, är ABC.


I boken föräras varje bokstav i alfabetet en rimmad vers på fem rader (utom Q som får nöja sig med två rader och W som inte får vara med över huvud taget) men vilken rad som rimmar på vilken tillåts variera. Att en vers hör ihop med en specifik bokstav innebär inte att bokstaven förekommer många gånger i versen, men att den inleder den. I gengäld kompletteras varje sida med en allitteration på den aktuella bokstaven, samt en liten samling av bilder av föremål som börjar på bokstaven.

Att författaren inte allitererar de huvudsakliga verserna beror knappast på att han prioriterar en handling. Det som händer i verserna är nämligen mest absurditeter som styrs utav rimorden. Illustratören Poul Ströyer har fått tolka detta så gott han kan. Och han har till och med lyckats att (med eller utan hjälp från textförfattaren) lista ut vad som menas med:

Lappricka Pappricka vart bär det hän
på ben utan knän genom skog utan trän?
-Till en stad utan hus
med en sol utan ljus
för att köpa min farfar en dosa snus!

Mycket handling finns som sagt inte i boken, men en hel del intratextualitet har författaren kostat på sig. Vi träffar till exempel på Daniel Doppsko, Krakel Spektakel, Opsis Kalopsis, Petronella och ännu fler figurer som har synts till i andra verk av Lennart Hellsing.

Många av verserna är bekväma att läsa, men andra har en lite knepigare rytm. Vill man veta hur de ska (eller kan) läsas, får man väl titta på PennFilms animerade version av boken.


Nästa måndag är det Mirakelmåndagen. Det vet jag inte riktigt hur vi ska uppmärksamma. Kolla in programmet, så får du se... eller... höra... heter det ju.