Jag har ett märke i pannan. Och det finns faktiskt ett samband mellan detta och att jag i förra veckan gjorde ett besök på
Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. Märket hade dock ingenting med onda magiker att göra, utan med att jag vid ett par tillfällen, när jag försökte få tag i en bra kameravinkel, slog huvudet i en lampa. En lampa med ganska bra akustik.
Men visst fanns det onda magiker. Där fanns faktiskt åtminstone två olika unga damer som presenterade sig som
lord Voldemort (eller
annat namn som åsyftar samma person). En av dem påpekade att Voldemort förmodligen faktiskt var en kvinna. Mhmjaha... Det kan väl tänkas. Jag reagerade nog faktiskt mer på att den andra hörde till Gryffindor.
Men ingen av dem åstadkom alltså märket i min panna (och hade det varit så, hade jag reklamerat det (Det liknar nämligen ingenting.)). Där emot kan det tänkas att de skickade någon förbannelse på mitt knä. Det har nämligen, utan att berätta varför, betett sig tjurigt lite då och då sedan mitt Hogwarts-besök.
Ja, Hogwarts låg alltså vid detta tillfälle inte i Skottland, utan vid Samuel Ödmans Väg i Växjö. På
Katedralskolan hölls under det senaste månadsskiftet nämligen
Harry Potter- konventet Felix Felicis. Ja, just det. Ett konvent helt och hållet ägnat åt en enda bokserie. Och det är i det avseendet inte en unik händelse. Konvent kring just
J. K. Rowlings verk förekommer med jämna mellanrum både här och där. Samlingsplatser för människor som gemensamt har ett specifikt intresse:
Harry Potter och världen kring honom.
Alltså... Det är ju helt fantastiskt! Det är ju helt underbart!! Det är ju... orättvist. Jag menar... Det är klart att det kan vara trevligt med en tur till Hogwarts. Och, ja... kanske några turer till till Hogwarts. Men skulle man inte någon gång också kunna få besöka
Chrestomanci Castle,
Smaragdstaden eller
Elfenbenstornet... eller några andra platser i samma världar?
Nja, tyvärr känns det väl inte som att det ligger nära till hands. I alla fall inte i Sverige. Ett och annat allmänt fantasy-konvent kan man väl tänka sig, men ett konvent kring ett specifikt verk kräver ju både att fansen räcker till, och att de hittar varandra. Potteristerna i Sverige är inte bara många. De tycks också vara påpekansvärt välorganiserade. Att motsvarande förutsättningar finns för någon annan barn/ungdoms-bok betvivlar jag. Men hoppas kan man ju.
Den här gången var det i alla fall Harry Potter det gällde. Jag tog med mig en kamera och klev in på skolan vid tre-tiden i fredags. Ganska snart dök en liten grupp människor upp och förhörde mig om en kidnappning: Vet du något om det som har hänt? Har du sett någonting? Lova att berätta för oss om du hittar några ledtrådar! För Gryffindor. Inga andra. Särskilt inte Slytherin.
Här och var över lokalerna satt löpsedlar från
The Daily Prophet som tydliggjorde vem som hade kidnappats (Rowling) men inte vem som hade kidnappat henne eller varför. Så detta sprang medlemmarna av vart av
de fyra husen nu runt och försökte ta reda på.
Ja, alla fyra var på plats. Men någon
sorteringshatt sågs inte till på konventet. Vem som hörde till vilket hus avgjordes i stället helt enkelt av vad man hade skrivit i sin anmälan. Möjligheten att själv välja ledde fascinerande nog inte fram till att något av husen blev oproportionerligt trångt. Konventsdeltagarna var faktiskt ganska jämnt fördelade, och inget av de fyra husen tycktes ha varit i risk för att bli tomt.
Inte ens Hufflepuff! Frågan som kvarstår är väl: Hur hade det hanterats om man i sin anmälan angivit att man hörde till
Beauxbâtons? ...eller
Roke?
Gällande kidnappningen presenterade i alla fall något av husen en teori om att alltihop byggde på att J. K. Rowling i själva verket är en pseudonym för
Lily Potter d.y. Själv tänkte jag väl att den teorin faller lite på att Rowlings första bok kom ut ungefär tio år innan Lily föddes. Men å andra sidan verkade mycket vara konstigt med tiden på det ställe där jag hade hamnat.
Teorin i fråga var fel i alla fall. Och flera sådana teorier föreslogs. Felaktiga alltså. Av alla husen. Och sedan smög de omkring och försökte lista ut hur det i stället hade gått till. Och mitt lägliga uppdykande på platsen övertygade alla om att jag hade någon viktig ledtråd att komma med. Många bad mig visa vilka bilder jag hade i kameran, och kunde inte tänka sig att det var en slump att jag förutom de foton jag tagit sedan jag kommit dit, också hade ett föreställande en katt på mina föräldrars veranda. Slytherin-gänget drog därav slutsatsen att
Dolores Umbridge var kidnapparen.
Men det var hon inte.
Hufflepuff verkade hela tiden vara de som var mest ivriga att presentera gissningar, men blev hindrade från detta av regeln att man inte fick gissa två gånger i rad, utan att något av de andra husen gjorde en gissning emellan. Problemet var att ingen annan, just på grund av dylika begränsande regler, vågade gissa.
Men ledtrådarna blev fler och till slut lyckades Gryffindor komma överens om en gissning. Den var fel.
Hufflepuff stod nu beredda att springa in och avge sin gissning, men hindrade sig när de märkte att något hände: En alldeles ny ledtråd fick bitarna att falla på plats. Hufflepuff tänkte en gång till, kastade bort den gissning de hade tänkt sig, och presenterade den alldeles korrekta slutsatsen att
Gilderoy Lockhart hade kidnappat Rowling för att hon hade förtalat honom i sina böcker och skrivit om saker som aldrig hade hänt... vad han kunde minnas.
Hufflepuff triumferade och sjöng Hufflepuff-sången. Ehm... Ja, tydligen finns det en sådan. Och sedan blev det mat. I samband med det passade jag på att promenera hem.
Nästa dag återvände jag för att titta på
quidditch. Men mästerskapet i denna sport blev visst avklarat snabbare än jag räknat med, så jag missade det hela. Där emot kom jag ganska lagom till maskerad-delen av konventet, och sådant är förstås kul att se. Lokalerna fylldes av diverse från böckerna bekanta figurer. Inte bara häxor och trollkarlar, utan också
älvor,
sjöjungfrur,
ånglok och... allt vad det nu var.
Så småningom uppstod tillfället att upprepa ett grepp från föregående dag. Alltså att passa på att smita medan konventsdeltagarna åt. Fast inte hem, den här gången, utan till Malmö.
Ja, jag skulle dit och hälsa på min bror och hans familj. Och det blev trevligt. Fast det kan ju tyckas lite synd att jag missade konserten på kvällen. Men det kan ju tänkas att jag kan ta igen det en annan gång. Det där med att spela
musik inspirerad av Harry Potter verkar nämligen inte heller vara väldigt ovanligt.
Ha det så magiskt!
/morbror Oa
