Första videoavsnittet: "Där alla har dödskallehattar"

Innan premiären för vår femte säsong, har några andra studentradioprogram skickats ut som kanariefåglar. Klarar de sig, ska väl vi också fixa det. Och de har klarat sig. Det bådar ju gott. Att studentradions sida verkar vara nere idag, bådar där emot inte alls gott. För är den fortfarande nere imorgon kväll blir det svårt för den planerade säsongspremiären.

Men om allt fungerar som det ska, sker säsongspremiären imorgon klockan 18:00. Då ska vi prata om våld och ilska. Vilka böcker som kan bli aktuella då, ser du här.

Oavsett hur det går med säsong 5, kan jag utan att låta tveksam säga ett och annat om säsong 4½: Vi har nu spelat in tre videoavsnitt, och med tanke på hur nära premiären för den femte säsongen förhoppningsvis är, lär det andra och tredje inte vara färdigredigerat förrän den säsongen redan är igång. Men det första programmet behöver du inte vänta på. Det är färdigredigerat nu och kan bestirras här:



Piraterna har sagt sitt. Nästa gång är det ninjornas tur. Och efter det finns det väl inte mycket att tillägga i denna eviga kamp... vilket möjligen gör den en aning mindre evig.

...och en flaska med rom.
/morbror Oa

Till vildingarnas land

Fjärde säsongen dominerades av uppskjutna och inställda program. Maskinerna i studion ville sällan samarbeta och när julen kom hade vi bara lyckats sända två program (med ej alldeles tillfredställande ljudkvalitet): Andra november hade vi gay-tema och den tjugotredje i samma månad pratade vi om Augustpriset.

Nu har vi fått nys om en ny studio som vi hoppas på att kunna komma bättre överens med och som vi kanske kommer att använda under säsong 5. Men premiären för den säsongen får vänta ett tag. Nu håller vi nämligen på med säsong 4½.

Säsong 4½ skiljer sig från alla andra säsonger genom att den består av videoavsnitt. Vi har spelat in ett avsnitt med pirat-tema, och håller för närvarande på att redigera det. När det är klart ska det kunna ses på YouTube... och här förstås.

På tal om något helt annat, så råkade jag höra att nästa avsnitt av Kino bland annat kommer att ta upp filmatiseringen av den klassiska bilderboken Till vildingarnas land (Where the wild things are) av Maurice Sendak. Det låter intressant så det förslår i väntan på mer från oss. Programmet sänds på fredag 18:15 i P1.

Här är förresten trailern till filmen. Den verkar fokusera på vissa saker som över huvud taget inte förekommer i boken. Kanske är det sådant man måste lägga till för att det ska kännas lönt att göra en långfilm av den. Om det är gjort på ett bra sätt återstår att se. I USA hade filmen premiär redan i oktober, men för Sverige dröjer det till tjugonionde januari.

Augustpriset, gay-tema och teaterbesök

Vi har nu hunnit med så många som två program i den fjärde säsongen. Den andra november invigde säsongen med gay-tema. Vi pratade om Malins mamma gifter sig med Lisa av Annette Lundborg och Mimmi Tollerup-Grkovic, Lill-Zlatan och morbror raring av Pija Lindenbaum samt Prinsessan Kristalla av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist.

De därpå följande veckorna fick vi av olika anledningar ställa in programmet, och säsongens andra blev av först idag, och eftersom idag även är dagen då Augustpriset delas ut, valde vi just Augustpriset som tema. Vi tittade På Pija Lindenbaums Siv sover vilse, och funderade över om den skulle vinna i år. Dessutom kollade vi in några vinnare från tidigare år: Min syster är en ängel av Ulf Stark och Anna Höglund, Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum, Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm, Var är min syster? av Sven Nordqvist samt Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius. Efter denna koll kan vi dra vissa slutsatser om hur man bör göra för att vinna Augustpriset.

Båda programmen innehöll även var sitt teaterreportage som frångick temat. Eller gjorde de det? Stina Berges bok Va säger du nu då? (som en av pjäserna bygger på) har också fått pris. Det är inte Augustpriset. Och faktum är att jag inte lyckas lista ut vilket pris den fick. Men Michael säger att den har fått pris, så då får man väl tro på det. Och hur är det med Thomas och Anna-Clara Tidholms Ture blåser bort? Kan man vara säker på att den frångå temat? Nä, bara om man utgår från att Ture är heterosexuell, och det vore det väl lite väl normativt att göra.

Hur det än förhåller sig med det, så finns varje reportage i två versioner. En består av enbart ljud och kunde höras i de nyligen sända programmen. Den andra innefattar även bild och kan ses på YouTube... eller här:


Ture blåser bort av Hedmans Teater. De turnerar fortfarande med pjäsen. Just nu är de i Borlänge.


Vad sägeru nu då? av Pygméteatern. Nästa chans att se föreställingen kommer första december i Stockholm. Innan dess kan de även ses framföra pjäserna Röd måne och Gubben och blomman.

Men... Vad var det vi sa om Augustpriset? Jo... Ska man vinna Augustpriset är det en fördel om man heter Ulf, skriver om döden och innefattar "min syster" i titeln. Vargar är också populärt. Fast i år var det faktiskt Skriv om och om igen Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman som vann. I och för sig har Ylva Karlsson skrivit om döden förr. Dessutom är ju Ylva och Ulf praktiskt taget samma namn.



Lilla Augustpriset fick Verklighetsprojektet av Isabella Nilsson. Mycket mer än så verkar ingen vara intresserad av att berätta när det gäller den kategorin... hur mycket jag än googlar. De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg och Att överleva dagen av Brutus Östling, vilka vann priset i var sin av de två återstående kategorierna verkar det dock gå att hitta lite av varje om... men inte här.

De två kommande måndagarna kommer temat att vara pirater respektive ninjor. För närvarande ser piraterna ut att ha övertaget. Vi har en hel hög med bilderböcker på det temat, som vi ska prata om nästa vecka. Ninjorna ser det värre ut för. Men de har i alla fall två veckor på sig att samla ihop böcker. Känner du till några, vore vi tacksamma för tips.

Den förtrollade hatten

Strejk hos hattmakaren fick till följd att såväl v. 40 samt 41:s upplaga av Du är inte klok barnboker fick ställas in.

Säsongspremiär flyttas så till v. 42 där det väntas inslag om dockteaterföreställningen Ture blåser bort samt recensioner av böcker på temat gay med anledning av National Coming Out Day (11/10). Pirattemat skjuts därmed upp till obestämt datum emedan hattemat utgår och istället får se sig representerat med denna bloggpost.

Föremål för granskning är bilderboksklassikern Den förtrollade hatten (The Hat) med text och bild av Tomi Ungerer (i översättning av Marianne Gerland-Ekeroth).

Boken kretsar kring en hög hatt som en dag blåser av sin ägares huvud och som med vindens hjälp förs till den fattige veteransoldaten Benito Badoglio's huvud. Väl där visar den sig snabbt vara såväl en lyckobringare som världsförbättrare. Hatten hittar en försvunnen sällsynt tofshöna, räddar en rik turist från en fallande blomkruka m.m m.m alltmedan Benito Badoglio cashar in på hattens förtjänster. Till slut får Benito prinsessan efter att hatten stoppat dennes skenande häst. Det blir giftermål och väl på resan till smekmånad blåser hatten av Benito. Benito låter dock hatten flyga då paret vill hinna fram till sin destination innan soluppgången...

Så.. Till att börja med ställer jag mig frågande till över-
sättningen av bokens titel. Är det verkligen så att hatten är förtrollad? Vem är det isåfall som har förtrollat den? Och där berättelsen hyser drag av saga - en fattig man blir under berättelsens gång rik samt vinner prinsessan - saknar historien den så för sagan viktiga avslutande sensmoralen. Nej, troligare är att hatten symboliserar någonting. En tolkning kan vara att hatten symboliserar nuet då båda hattbärarna låter hatten blåsa iväg under förevändningen att dem inte har tid att hämta den. Upplevelsen av nuet går förlorad i jakten på nästa njutning.

Happy Coming Out Day
/ Pappa Blipblip

Ture blåser bort

Som ni märkte, blev det inget program igår heller. Det beror på att strejken i tandkrämsfabriken fortfarande inte är över.

Men nästa vecka kan vi lova nästan säkert att säsongspremiären blir. Vid det laget pratasomenpirat-dagen förbi sedan över en vecka, men vi har konstaterat att säsongspremiären måste ha pirat-tema i alla fall. Annars blir det diskriminering nämligen, eftersom vi ska ha ninja-tema den trettionde november.

Dessutom finns det idag annat att blogga om än pirater. Låt oss utgå från ett evenemangstips:

Hedmans Teater är på turné med föreställningen Ture blåser bort. Tionde september hade de premiär i Strömstad och om allt går enligt planen kommer de i och med finalföreställningen i Sala den tolfte december ha spelat pjäsen sjuttioen gånger på fyrtiotvå olika orter. Just nu är de i Ronneby och på lördag har de hunnit hit till Växjö för att spela på biblioteket klockan 11:00 och 14:00. Hm... Både elva och två... Då blir det ju fler än sjuttioen föreställningar...

Vi kommer förstås att vara på plats för att rapportera om denna kulturhändelse, och som bekant är det viktigaste när man ser en pjäs eller en film som baseras på en bok, att man klagar på att den inte är som originalet. Därför har jag idag varit på biblioteket i Hovshaga och lånat boken Ture blåser bort av Anna-Clara och Thomas Tidholm. När jag ändå var igång fick jag med mig Ture skottar snö också. Ture borstar tänderna samt Ture sitter och tittar har recenserats i tidigare program.

Ture blåser bort handlar om att Ture blåser bort. Inte bara om att Ture blåser bort, utan också om att Tures hund Hej blåser bort tillsammans med honom. De blåser förbi giraffer, fast de vill stanna och hälsa på dem. De blåser förbi städer, fast de vill stanna och köpa tandkräm. De blåser förbi hav, fast de vill stanna och tvätta fötterna. Men längre än till stjärnorna förmår vinden inte ta dem, och således ramlar våra hjältar från denna höjd. Oskadda når de marken. De landar precis vid Tures lilla hus, och det påpekas vilken tur det var. De äter middag och lägger sig sedan i sängen för att sova. Där slutar boken.

Men vem är Ture egentligen? Hur gammal är han till exempel? Är han vuxen eller barn? I illustrationerna ser han ganska barnslig ut (men de är enkelt utformade så det är inte uppenbart att det är menat så). Dessutom beter sig Ture på ett sätt som de flesta vuxna inte gör. Å andra sidan har han ett eget hus. Och hatt. Om Ture nu är vuxen... Är han i så fall utvecklingsstörd? Eller beror hans inställning till omvärlden på att han är oerhört mycket intelligentare än de flesta? Vem vet? Vem vet? På lördag ska jag i alla fall få se en tolkning av Ture. Kan det ge en djupare förståelse för hans själsliv, tro?

Hör hur de tjutande stormarna gny, vråla och gny, vråla och gny!
/morbror Oa

Fredsduvan

Och så gick en vecka. Höstvaka firades på Hovshaga. Höstsånger sjöngs. Scones åts. Hösthälsningar skickades. Och... några dagar senare var det måndag igen. Och fast vissa framsteg hade gjorts gällande de tekniska problemen strejken på vapenfabriken i Rotum återstod ännu ett viktigt moment innan allt var i ordning.


Det hela leder alltså fram till att säsongspremiären skjuts upp en vecka till. Och tjugoförsta september ligger ännu närmre den nittonde än vad den fjortonde gjorde, så det tycks även vettigt att Pirat-temat följer med till det nya premiärdatumet.


Men det är inte bara pirater som har en högtidsdag i den nära framtiden. Det är också snart dags för fredsdagen. Eftersom säsongen nu börjar senare än tänkt, blir det inget program med fredstema, men när jag nu har varit på biblioteket och letat efter böcker till det tänkta programmet får jag väl åtminstone ta och skriva något om det.


Att hitta böcker om fred var inte helt simpelt, så jag fick vidga temat något, och när jag lämnade biblioteket hade jag med mig en bok om fred och tre böcker om krig. Man skulle kunna se det som att jag har vidgat temat så långt det bara går, för att även inkludera motsatsen till det tänkta temat. Men jag skulle snarare säga att fred och krig som ämne är ungefär samma sak. Och detta menar jag då inte enligt Ingsoc-definitionen. Vad jag menar är att det är svårt att prata om det ena utan att prata om det andra. Uppnår man det ena blir avsaknaden av det andra väldigt påtaglig. Och råder det ena på en plats är det väldigt intressant att motsatsen råder någon annanstans.


Den bok jag lånade som handlar om fred heter Fredsduvan (Die Botschaft). Den är skriven av Friedrich Recknagel, illustrerad av Vlasta Baránková och översatt av Karin Mossdal. Och även den handlar om krig. Eller åtminstone om hotet om krig.

En gång för länge sedan fanns det två kungariken, STORA RIKET och VIDA RIKET. Aldrig hade det varit några strider mellan dem och inga krig, för i båda rikena regerade kloka kungar. Människorna levde lyckliga och deras kungar besökte varnadra ofta.

Så börjar boken. Inga problem än så länge alltså, men så fort man vänt på bladet inträder intrigen: Vida Rikets kung dör och ersätts av en ung man med andra prioriteringsordningar. Det första denne nye konung gör är att kräva att Stora Riket byter namn. Att något annat rike än hans eget skulle vara störst, större eller stort är vad vi kallar hädelse. Och svarar Stora Riket inte på kravet inom sju dagar, blir det krig!


Ska man verkligen rätta sig efter den här sortens fasoner? Frågan diskuteras och även om det framläggs olika åsikter om den, kommer man till slut fram till att freden är viktigare än landets namn. Kungen skriver ett brev. "STORA RIKET ändrar sitt namn," står det helt enkelt. Vad de ska ändra det till står det till min frustration där emot inget om.


En duva skickas iväg för att leverera brevet till Vida Riket. Men för att komma dit måste den trotsa hagelstormar, kyla, hunger, rovdjur, pilbågar och själva tiden. Ja, den har ju bara sju dagar på sig.


Något tilltufsad når den i alla fall fram till Vida Rikets kung, vilken med åsynen av den stackars duvan (som han faktiskt känner sedan tidigare) plötsligt inser vad han håller på att göra. Något krig ska vi inte ha. Och Stora Riket kan få behålla sitt namn om de vill. Vad betyder ett namn? Allt slutar lyckligt... så vitt vi kan se.


Men jag blir lite nyfiken på vilka besvär dessa händelser har satt igång. Det måste ju vara ett jättejobb att byta namn på ett land. Det är ju besvärligt nog att byta namn på ett sjukhus. Tänk om de redan har satt igång processen borta i Stora Landet! Informerat alla myndigheter. Utformat en ny grafisk profil. Bytt ut skyltar och... Ja, jag kan bara börja tänka på allt vad det måste innebära... Inse vad irriterade de måste bli när duvan kommer tillbaks och berättar att de har gjort allting i onödan!!


Ha det fridfullt till nästa vecka!
/morbror Oa

Hösten

Idag var det tänkt att säsongens första program skulle sändas, men på grund av tekniska problem strejk på fjäderfabriken, verkar det som att vi får skjuta upp det en vecka. Den nittonde september firas pratasomenpirat-dagen och därför kommer säsongspremiären den fjortonde att ha pirater som tema. Parkpirater, hemgjorda pirater, drömpirater och till och med dinosauriepirater. Pirater, helt enkelt.

En närmre förestående högtid är höstvaka. Det kommer vi att fira den tolfte september (Plats och specifikt klockslag är ännu obestämt, men det lär bli någonstans i eller i närheten av Växjö.) och som en förvarning om detta skulle dagens program ha haft hösten som tema.

Det låter kanske inte så spännande, men när jag var på biblioteket och letade efter böcker med gula löv på omslaget hittade jag flera stycken som jag tyckte om. Jag valde ut några stycken och nu ligger fyra temaenliga böcker här bredvid mig.

Det vill säga... Skynda, skynda, Nilla lilla! (Hurry, hurry, Mary dear) av N.M. Bodecker och Erik Blegvad (i översättning av Lennart Hellsing) har egentligen inte hösten, utan vintern som huvudperson. Men illustrationerna börjar med vackra höstbilder. Färgglada löv. Mogna frukter. Flyttande fåglar. På historiens sextonde sida börjar det snöa och från och med den sjuttonde håller vi oss inomhus.

Anna Bengtssons Kookaburran och Sjöhästen börjar "Det var en gråkall dag i oktober. Kookaburran var på väg från sitt arbete på fjäderfabriken." så den är utan tvivel en höstbok. Boken bjuder på en intressant inblick i sjöhästarnas kultur. Historien bekymrar sig inte över om kookaburror kan andas under vattnet eller om sjöhästar kan simma på land... eller om de nu går... fast de inte har ben. Flyga kan de inte i alla fall. Och det är ett bekymmer.

Kan jag gifta mig med en sjöhäst som inte kan flyga?

Det är Kookaburrans stora bekymmer. Får de varandra på slutet, tror du? Du får väl läsa boken... eller se musikalen. För det finns faktiskt en sådan... listade jag ut precis. Den är skriven av Johan Bernander och tonsatt av Jan Lindell och har varit föremål för en akademisk uppsats av Carolin Nordstrand.

Veckans klassiker är Ocke, Nutta och Pillerill av Elsa Beskow. Henne finns det dubbel anledning att prata om.

En höstorm kom och ryckte och slet i ekens blad.
"Hurra, nu får vi flyga!" skrek Pillerill så glad.
Han slängde sig på magen på närmsta blad i hast,
och Ocke följde efter och höll sig stadigt fast.

Ännu en höstbok alltså. Två ekollonspojkar singlar ner med ett löv och får sedan besvär med att ta sig hem igen. Förutom att ha skrivit en bok som följer dagens tema är hon aktuell genom en utställning på Nordiska Akvarellmuséet. Flera hundra av hennes akvareller ställs ut fram till den trettonde september. Passa på att se den om du kan ta dig dit... och ge oss gärna en rapport efteråt!

Associationer till Elsa Beskow får jag när jag läser den fjärde boken på dagens tema. Det är Moster Jajjas katter av Laura Trenter och Joakim Lindengren. Precis som i många av Elsa Beskows böcker är varannan sida i färg och varannan monokrom. Det är inte riktigt den typ av siluetter som Elsa Beskow gärna använde. I varje bild finns någon vit detalj. Men det vita hålls just också till att vara detaljer. I stort sett är bilderna svarta och ramar ofta in texten på ett snyggt sätt.

Historien kan beskrivas som en klassisk whodunit... med de mindre klassiska elementen att brottet inte är ett mord utan urinering i köket, att de misstänkta är katterna Bettan, Döden, Bastis och Selene, samt att brottet utreds av morbror Jocke som själv hittar på ett flertal otroliga motiv och alibin för dem.

Illustratören är mest känd som serietecknare och att han har intressen åt det hållet kan man lätt ana av bilderna. Färgillustrationerna innehåller många detaljer och flera referenser till olika serier. Jag hittar Adamson, Ernie, Batman samt katterna Klas, Felix och Gustaf. (Och namnet Bastis får mig också att tänka på en serietidningskatt... men troligen har de båda fått sitt namn från samma inspirationskälla.) Men det är inte bara seriekatter som syns på kattmatsburkarna. Där finns också foder av märkena Cheshire Cat Food, Pussi Galore Pudelragu och Tudor. Och när Döden luras av en massa möss utklädda till hundar, ses bedragarna bära ut all mat de hittar i köket genom kattluckan. Bland annat bär två av mössen på ett paket Uncle Fausts kärnfria russin. Gissa vilken hundsort de är utklädda till!

God höst!
/morbror Oa