måndag 28 februari 2011

Cheshire Crossing

Jag tänkte tipsa om en serie jag hittat i den världsvida väven. Det är kanske inte precis en barnserie, men är man intresserad av barnböcker finns vissa förutsättningar för att man ska uppskatta den. Vill du uppleva den innan du läser mina reflexioner kring den, ska du klicka här. Nu!

Serien i fråga heter Cheshire Crossing och är gjord av Andy Weir (som sedan tidigare är känd för serien Casey & Andy (som fakiskt inte är särskilt lik Cheshire Crossing, men likväl är oerhört skoj (om jag får säga vad jag tycker (och det får jag (ju))))). Scenen är en inrättning driven av Ernest Rutherford med hjälp av Mary Poppins och en kille som heter Lem (vilket enligt vad jag kunnat forska fram, tycks vara en förkortning för Lemuel Gulliver). Till denna inrättning kommer seriens huvudpersoner, tre flickor som träffar varandra för första gången och upptäcker att deras bakgrunder är väldigt lika. Var och en har bollats runt mellan olika mentalsjukhus sedan hon påstått sig ha besökt en annan värld. Deras namn är Wendy, Alice och Dorothy.


Ehm... Jaha, en Trollkarlen från Oz / Alice i Underlandet / Peter Pan -crossover-serie alltså. Den har jag bestämt hört talas om, tänker någon eventuellt. Men innan du får för dig saker ska jag tydliggöra att det finns mer än en serie som använder ovan nämnda tre flickor som huvudpersoner. Den mest kända är möjligen Lost Girls av Alan Moore och Melinda Gebbie. Bortsett från den uppenbara likheten, tycks Cheshire Crossing och Lost Girls inte ha särskilt mycket gemensamt. För det första är Lost Girls pornografisk. (Andy Weir har rent av sagt sig föredra att betrakta Lost Girls som CheshireCrossing-slash, eftersom Cheshire Crossing hann komma ut före Lost Girls. (Första delen av Cheshire Crossing kom ut en månad innan sista delen av Lost Girls.)) En annan skillnad gäller hur gamla de tre flickorna är. I Moores version har de alla olika åldrar. Det baseras delvis på när originalböckerna kom ut. Alice's adventures in Wonderland kom 1865, det vill säga fyra decennier innan Dorothy och Wendy sågs till för första gången, så att Alice är synligt äldre än de andra är inte så konstigt. Men att Wendy är äldre än Dorothy, måste så vitt jag kan lista ut vara Moores egen konstruktion. Weir har också tagit sig friheter när det gäller deras åldrar. Men han har i stället valt att göra dem jämngamla. Prologen till första delen av Cheshire Crossing utspelas 1904 och visar hur Alice hittas liggande på marken efter att ha varit försvunnen (till Underlandet får man förmoda) i sex dagar. Huvudhistorien börjar en sida och sex år senare.

Detta är inte det enda som skiljer Cheshire Crossing från sina förlagor. Weir lägger in en hel del egna idéer i historien. (Det hade ju blivit något mindre intressant om han inte gjorde det.) I hans version har till exempel var och en av de tre huvudpersonerna en egen magisk förmåga. Alice kan använda vilken spegel som helst för att förflytta sig till Underlandet (Författaren har här bestämt sig för att Underlandet och Spegellandet är samma land. Det låter konstigt så länge man anser att det finns något som heter Spegellandet, men är lättare att acceptera när man erinrar sig att originaltiteln på Alice i Spegellandet är Through the looking-glass, and what Alice found there och till skillnad från den svenska titeln alltså inte nämner namnet på platsen, men där emot hur Alice tog sig dit.) och Dorothy kan via "There is no place like..."-metoden teleportera sig till Oz och tillbaks igen (Om samma metod även duger för att ta sig till andra platser är ännu inte helt tydligt.) utan hjälp från några som helst silverfärgade röda skor. Skorna finns visst med (vilket också är något som skiljer från originalet, i vilket Dorothy blev av med skorna under hemfärden från Oz) och visar sig vara mycket användbara, men deras funktion är inte den Dorothy tidigare trott.

När det gäller de saker Weir inte har hittat på själv, verkar det som att han i allmänhet rättar sig efter filmerna till större del än böckerna. Kapten Krok saknar alltså sin vänstra hand. Oz har bara tre häxor. Och Peter Pan har fått för sig att det är en bra idé att klä ut sig till Robin Hood. Som den besserwiser jag är ägnar jag förstås en liten stund åt att störa mig på detta. Jag har ju läst böckerna och vet att de som bara sett filmerna inte har en aning om hur det gick till på riktigt! Likväl förmår jag inte vara opåverkad av filmversionerna, och när Krok gör entré i Cheshire Crossing undrar jag om han verkligen kan se ut så där. Det kan han förstås. Hjärter Dam är en annan figur vars utseende tydligt skiljer sig från Disneys tolkning. Men mer än att nämnda kapten och drottning inte ser ut som sina animerade motsvarigheter, reagerar jag på att de ser ut som varandra. Faktum är att nästan alla i serien är väldigt lika. Samma hakor, samma näsor, samma kroppsbyggnad. Detta leder inte till någon förvirring eftersom det är lätt att känna igen historiens olika personer på deras kläder, men visst hade det kunnat vara trevligt med lite variation. Med tanke på att Andy Weir har utnämnt sig själv till världens lataste serietecknare (även om jag själv nog snarare skulle nominera David Lynch eller Ryan North till den titeln) känns valet att använda dessa enhetliga utseenden rätt passande. (Tar jag inte fel är Cheshire Crossing gjord i Illustrator, vilket gör det ganska enkelt att återanvända grafik.)

En annan konsekvens av att vara världens lataste serietecknare, och en konsekvens jag sörjer betydligt mer, är att det inte har kommit någon ny del av serien sedan början av 2008. Efter att med fjärde delen ha avslutat det inledande äventyret, tröttnade Weir. Inte på historien, men på att göra bilder. Ett manus till del 5 (och gissningsvis en klase delar till) har han fått ihop, och han har dessutom lyckats anlita en tecknare, men tyvärr inte en tecknare som slutförde sin uppgift. Så att vi någonsin får läsa fortsättningen är tyvärr ingen självklarhet.

Detta tycker jag förstås är väldigt synd. Jag har glatt mig åt de första delarna och hoppas på att få glädja mig åt fortsättningen också. Och även om del 4 tog hand om de lösa trådarna från tidigare nummer, avslutade den med att dra fram ett knippe nya. Dessutom kan jag inte låta bli att fundera över hur seriens värld kommer att utvecklas. En serie som i grunden är en crossover kan enkelt fortsätta med sina crossover-fasoner. Kan man åka till Underlandet som Alice, till Oz som Dorothy och till Aldriglandet som Wendy, känns det inte långsökt att man också skulle kunna åka till Landet i Fjärran som Bosse, till Drömrike som lille Nemo, till Mumindalen som Susanna eller till Ingaria som en viss herr Jenkins. För övrigt kan man ju undra över diverse obesvarade (och för den delen oställda) frågor gällande exempelvis vad som hänt med Wendys bröder, eller var Ozma håller hus. (Hon är ju förresten inte den enda Oz-invånaren som frånvarar i serien, men kanske den vars frånvaro är påtagligast. (Jag lockas här att bjuda på en redogörelse för hur många Oz-böcker det finns, men bestämmer mig för att spara den till en eventuell annan gång.))


Får vi någon gång veta vad Andy Weir har för svar på dessa frågor? Inte vet jag, men jag tänker hoppas.
Klappa om du tror på älvor!

        /morbror Oa

onsdag 3 november 2010

Tredje videoavsnittet: "En gång kommer vi också att bli historia"

Så var det äntligen dags för vårt sextonde avsnitt. Det spelades in redan för nio månader sedan, men blev färdigredigerat först i förrgår. Att det tog just nio månader för det här programmet att bli färdigt hade ju känts mer passande om dess tema varit motsatsen till vad det nu är. Nu har i och för sig dessa motsatser vissa likheter. Födelsen och döden är förändringar. Stora och viktiga förändringar, skulle nog de flesta hålla med om. Men hur väl man än kan tycka att dessa motsatser hör ihop, ska vi i detta program nöja oss med att fokusera på den ena: Döden. Ett ämne som alltid förblir aktuellt. Vare sig du vill det eller inte.



Så där, ja. Då har vi lämnat döden bakom oss. Nästa gång blir vi arga. Eller våldsamma. Troligtvis lite av båda.

Med vänliga kondoleanser!
        /morbror Oa

söndag 12 september 2010

Höstdans

Jag är en stor anhängare av högtiden höstvaka. Ska man fira alla andra årstider, så ska hösten minsann också få en högtid. Och hösten är faktiskt väldigt underskattad. Den ger oss vackra färger, frisk luft, sikt och en massa saker som går att äta. Och imorgon är den här. Den trettonde september börjar hösten och aftonen den tolfte använder man därför till att vaka. Till hösten säger man välkommen, och till sommaren säger man trevligt att träffas, hej då, vi ses efter våren. Vanligt är att man äter scones och spelar spel, men det viktigaste är att man vakar till midnatt och att man sjunger höstsånger. Ja, det finns faktiskt en hel del höstsånger. Jag har hunnit hitta hundraarton stycken. Men just nu nöjer jag mig med att ge er en:

Se hur löven virvlar i dans över marken!
Titta vad de lyser gyllenrött!
Jag vill dansa runt som ett litet löv i parken.
Länge dröjer det till dess jag blir trött.

Vita skyar fara och jaga varandra.
Kanske att de leka vill tafatt.
Låt oss virvla runt du och jag och så de andra,
dansa lätt omkring under rop och skratt.

Det blev Höstdans av Olga Wikström. Var så goda! Nu har ni åtminstone en sång att sjunga ikväll.

God höst!
        /morbror Oa

onsdag 25 augusti 2010

Tove Jansson och Tomi Ungerer på tv

Egentligen borde jag sova nu, men innan jag lägger mig ska jag väl kunna hinna med att tipsa er om de program om barnboksförfattare som Sveriges Television slängt kring sig på sistone.

Jag hade turen att ha tv:n på när två sådana visades i söndags respektive igår. Ni som inte såg programmen då, kan glädja er att de fortfarande kan beskådas vävledes. Klickar du här hittar du K special om Jean-Thomas Ungerer, och klickar du här når du Minnenas television med Mumin och havet i vilken Margareta Strömstedt besöker och intervjuar Tove Jansson.

Läggdags som sagt... God natt!
        /morbror Oa

fredag 30 juli 2010

Tjugoåtta bloggar men inget forum

I egenskap av en så'n där som bloggar om barnböcker borde man förstås hålla koll på alla andra som också bloggar om barnböcker... så att man inte missar det som är aktuellt. Jag har följt ett par av dem, men idag gick jag in för att hitta så många svenska barnboksbloggar jag kunde. (Barnboksbloggar på andra språk låtar jag bli idag. Kanske ska jag gå in mer på det en annan gång.)

När detta hittandet nu har genomdrivits kan jag presentera för er en alfabetisk (Valet av sorteringsmetod är en konsekvens av att jag upptäckte de flesta av dessa bloggar idag och ännu inte har hunnit sätta mig in i dem så väl att jag skulle kunna rangordna dem på något vettigt vis. En konsekvens av sorteringsmetoden är att Anna Dunér hamnar först i listan, men det kan hon allt få. Nå't ska man väl ha för att man har ett namn som börjar på A. Annars kan det inte vara så kul att ha det, tänker jag, eftersom det förmodligen leder till att människor vid upprepade tillfällen ringer till en av misstag.) blogtipslista på vårt ämne:


Tjugoåtta stycken har jag alltså hittat. Det är rätt många ändå. Ja, inte lika många som det finns om kläder, men det väntade vi oss kanske inte heller.

Men alla ni andra tjugosju... Hur ska jag hålla reda på er? Hur ska ni hålla reda på varandra? Hur ska ni hålla reda på oss? Jag vill ju prata med er! Vore det inte trevligt att få diskutera detta vårt gemensamma intresse (eller för den delen helt andra saker) med varandra? Jo. Det tycker jag i alla fall. Men låter detta sig göras genom tjugoåtta bloggar?

Ja, det kan det väl göra. Men det känns inte så smidigt alltid. Efter att ha hittat dessa tjugoåtta saknar jag fortfarande en sak. Det är inte en blog till. Dessa tjugoåtta (plus dem som förmodligen finns fast jag inte hittat dem) räcker nog ett tag. Det jag saknar är ett forum.

Om det finns plats för tjugoåtta bloggar om barnböcker borde det finnas tillräckligt med människor för att fylla ut ett forum. Så vad säger ni? Ska vi starta ett barnboksforum? Och var? Och hur? Och... så'nt...

Barnboksentusiaster i hela riket... Förenen eder ...eller så.
        /morbror Oa


Post scriptum: Ni kanske undrar varför alla dessa länkar kommer just idag i stället för i förrgår eller om en månad. Jo, jag har ett själviskt motiv till det. Det är nämligen så att en av de ovan listade bloggarna har utlyst en tävling. Och utformningen av tävlingen är inte så korkad. Den fungerar nämligen så att man deltar i utlottningen av en bok om man sprider ordet om tävlingen. Det leder alltså till att ännu fler har möjlighet att delta i tävlingen... under förutsättning att de ger ännu fler ännu fler möjlighet att delta... och att hitta till bloggen. Genom att delta i tävlingen minskar man alltså sina chanser att vinna. Ja, det vill säga, inte i jämförelse med att inte delta i tävlingen. Deltar man inte i tävlingen är chansen att vinna ungefär 0%. Deltar man är chansen betydligt större. Nåja... Nu har jag länkat till tävlingen i alla fall, så har jag tur vinner jag Räven och Musen letar ny lya (Róka és Egér új otthont keres) av Boglárka Paulovkin. Har du tur så gör jag det inte.

torsdag 29 juli 2010

Sommar i P1 2010

Förra året inledde jag sommaren med att tipsa om vilka barnboksförfattare som ska prata klockan ett i P1 under årstiden. Varför jag inte gjort det i år, kan man fråga, men det leder ingenstans, för jag har inget bra svar. Men idag fick jag syn på att det är Pija Lindenbaums tur att prata och då kunde det ju vara läge att tipsa er om det. Hon pratar alltså klockan 13:00 och repriseras klockan 22:12.

Fler barnboksskapare att se fram emot är Birgitta Stenberg, den fjärde augusti och Niklas Rådström, den tjugoandra i samma månad. Eva Dahlgren har redan hunnit prata, men går att lyssna på igen om du går till lyssningsarkivet och letar dig till den tjugosjunde juni.

Vad har DÄIKB på gång nu då? Jo, jag håller på att redigera avsnitt 16 (som handlar om DÖDEN) och pappa Blipblip har lovat att blogga om Sagan om den perversa kaninen som dog. Det ser jag fram emot.

Badbollar med glass ska ni ha!
        /morbror Oa

tisdag 29 juni 2010

Rapport från Tillbakakaka

Tillbakakaka-festivalen blev både av och underbar. Där fanns människor, där fanns mat, där fanns musik, där fanns bildkonst, och där fanns vi.

Ja, du förstod väl att jag skulle komma till det... I Galleri Fjällräkan hade ett bord ställts fram för att presentera KRYSTPLATT KACSNUTT och Du är inte klok barnboken.

Som bilden visar (eller hade visat om den inte vart så suddig) bjöd vårt bord en beskrivning av programmet, en förvarning om lördagkvällens workshop, en hög med spelkort samt boken Ninja Rövardotter.

Bokens omslag skymtades redan i DÄIKB #15. Hade vi nu också äntligen skrivit boken för att låta festivalens alla besökare läsa den?

Nej, det hade vi inte. Vi hade bara en bok med ett omslag och en uppmaning om samarbete. Och till vår glädje tog festivalbesökarna denna uppmaning till sig. Efter hand som Tillbakakaka fortskred  fylldes Ninja Rövardotter av allt fler bilder och ord, och nu är den... långt ifrån färdig. Boken har ännu gott om plats för mer. Men det ordnar vi efter hand. Tack alla som har bidragit hittills!

Workshop? Ja. Visst hade vi en sådan också. Klockan nitton om lördagen samlades mänskligheten i galleriet för att få vara med om bilderboksmakarworkshop. Deltagarna delades in i grupper. I varje grupp fanns en illustratör och en textförfattare. Arbetet med böckerna började med att de oberoende av varandra fick skapa i exakt en minut. Först därefter fick man se sin medarbetares alster. På det viset fick man plötsligt en lite vidare uppfattning om vad den bok man höll på att tillverka egentligen skulle handla om, och denna uppfattning kunde man använda sig av när klockan startade igen... och igen... och igen... tills det slutligen var dags att montera samman alla bilder och all text till en bok, och om man så ville, komplettera med mer text och fler bilder. Det hela resulterade slutligen i nio nya spännande bilderböcker: Potatiskriget (Elin Sandberg / Ross Linscott), Sagan om den magiska lådan (Ronja Malachowska / Jon Jönsson), The Fredde History ...Om jag vore... (Gustav Karlsson / Jonas Hedström), Myggan Mirres hus (Gunnar Carlström / Anders Ragnarsson), Val och kärlek (Jonathan Eklund / Fredrik Vallström), Det magiska (Matilda Hildingsson / Mikael Jonsson), The story about Emily and Jenie (Prudence Tushabomwe / Lina Svensson), Det stora oväsendet (Emma Höglund / Niklas Edvall) och Sagan om den perversa kaninen som dog (eller inte...) (Anders Axelsson / Hanna Svensson).

Vad ska nu göras med alla dessa böcker? Ja, det finns det lite lösa planer på. Vi har inte riktigt bestämt det än, men med undantag  för The story about Emily and Jenie (som författaren tog med sig hem) har vi tagit hand om allihop, så räkna helt enkelt med att saker kommer att göras! Gissningsvis kommer några behandlas här i bloggen, några i ett radioavsnitt och några i ett videoavsnitt. Mer detaljer om hur och när... får du inte nu. Där emot ska du genast få se hur omslagen ser ut:

  
    

Har du en idé om vad som ska göras härnäst, får du gärna höra av dig...

Festivaliska kramar...
        /morbror Oa