Tjugoåtta bloggar men inget forum

I egenskap av en så'n där som bloggar om barnböcker borde man förstås hålla koll på alla andra som också bloggar om barnböcker... så att man inte missar det som är aktuellt. Jag har följt ett par av dem, men idag gick jag in för att hitta så många svenska barnboksbloggar jag kunde. (Barnboksbloggar på andra språk låtar jag bli idag. Kanske ska jag gå in mer på det en annan gång.)

När detta hittandet nu har genomdrivits kan jag presentera för er en alfabetisk (Valet av sorteringsmetod är en konsekvens av att jag upptäckte de flesta av dessa bloggar idag och ännu inte har hunnit sätta mig in i dem så väl att jag skulle kunna rangordna dem på något vettigt vis. En konsekvens av sorteringsmetoden är att Anna Dunér hamnar först i listan, men det kan hon allt få. Nå't ska man väl ha för att man har ett namn som börjar på A. Annars kan det inte vara så kul att ha det, tänker jag, eftersom det förmodligen leder till att människor vid upprepade tillfällen ringer till en av misstag.) blogtipslista på vårt ämne:

• Anna Dunérs blogg
• Barn&ungdomsbloggen
• Barnboksbildens Vänner
• Barnboksbloggen d.y.
• Barnboksbloggen d.ä.
• BarnBoksNätet
• Barnboksprat
• Barnbokstickan
• Barnens Bokklubb
• Bilderboksbloggen
• Bok ohoj!
• Bokfreak
• Bokjuryns blogg
• Boktokar
• Bokträdet
• Bokunge
• Den hemliga trädgården
• Den lilla bokhyllan
• Du är inte klok barnboken
• En man med ett skägg
• Flaskposten
• Ge mig boken!
• Jennys barnboksblogg
• Läsa med barn
• Milkbartoilet
• Rabén & Sjögren -bloggen
• Sandras läslogg
• Tokig i barnböcker

Tjugoåtta stycken har jag alltså hittat. Det är rätt många ändå. Ja, inte lika många som det finns om kläder, men det väntade vi oss kanske inte heller.

Men alla ni andra tjugosju... Hur ska jag hålla reda på er? Hur ska ni hålla reda på varandra? Hur ska ni hålla reda på oss? Jag vill ju prata med er! Vore det inte trevligt att få diskutera detta vårt gemensamma intresse (eller för den delen helt andra saker) med varandra? Jo. Det tycker jag i alla fall. Men låter detta sig göras genom tjugoåtta bloggar?

Ja, det kan det väl göra. Men det känns inte så smidigt alltid. Efter att ha hittat dessa tjugoåtta saknar jag fortfarande en sak. Det är inte en blog till. Dessa tjugoåtta (plus dem som förmodligen finns fast jag inte hittat dem) räcker nog ett tag. Det jag saknar är ett forum.

Om det finns plats för tjugoåtta bloggar om barnböcker borde det finnas tillräckligt med människor för att fylla ut ett forum. Så vad säger ni? Ska vi starta ett barnboksforum? Och var? Och hur? Och... så'nt...

Barnboksentusiaster i hela riket... Förenen eder ...eller så.
        /morbror Oa

Post scriptum: Ni kanske undrar varför alla dessa länkar kommer just idag i stället för i förrgår eller om en månad. Jo, jag har ett själviskt motiv till det. Det är nämligen så att en av de ovan listade bloggarna har utlyst en tävling. Och utformningen av tävlingen är inte så korkad. Den fungerar nämligen så att man deltar i utlottningen av en bok om man sprider ordet om tävlingen. Det leder alltså till att ännu fler har möjlighet att delta i tävlingen... under förutsättning att de ger ännu fler ännu fler möjlighet att delta... och att hitta till bloggen. Genom att delta i tävlingen minskar man alltså sina chanser att vinna. Ja, det vill säga, inte i jämförelse med att inte delta i tävlingen. Deltar man inte i tävlingen är chansen att vinna ungefär 0%. Deltar man är chansen betydligt större. Nåja... Nu har jag länkat till tävlingen i alla fall, så har jag tur vinner jag Räven och Musen letar ny lya (Róka és Egér új otthont keres) av Boglárka Paulovkin. Har du tur så gör jag det inte.

Sommar i P1 2010

Förra året inledde jag sommaren med att tipsa om vilka barnboksförfattare som ska prata klockan ett i P1 under årstiden. Varför jag inte gjort det i år, kan man fråga, men det leder ingenstans, för jag har inget bra svar. Men idag fick jag syn på att det är Pija Lindenbaums tur att prata och då kunde det ju vara läge att tipsa er om det. Hon pratar alltså klockan 13:00 och repriseras klockan 22:12.

Fler barnboksskapare att se fram emot är Birgitta Stenberg, den fjärde augusti och Niklas Rådström, den tjugoandra i samma månad. Eva Dahlgren har redan hunnit prata, men går att lyssna på igen om du går till lyssningsarkivet och letar dig till den tjugosjunde juni.

Vad har DÄIKB på gång nu då? Jo, jag håller på att redigera avsnitt 16 (som handlar om DÖDEN) och pappa Blipblip har lovat att blogga om Sagan om den perversa kaninen som dog. Det ser jag fram emot.

Badbollar med glass ska ni ha!
        /morbror Oa

Rapport från Tillbakakaka

Tillbakakaka-festivalen blev både av och underbar. Där fanns människor, där fanns mat, där fanns musik, där fanns bildkonst, och där fanns vi.

Ja, du förstod väl att jag skulle komma till det... I Galleri Fjällräkan hade ett bord ställts fram för att presentera KRYSTPLATT KACSNUTT och Du är inte klok barnboken.

Som bilden visar (eller hade visat om den inte vart så suddig) bjöd vårt bord en beskrivning av programmet, en förvarning om lördagkvällens workshop, en hög med spelkort samt boken Ninja Rövardotter.

Bokens omslag skymtades redan i DÄIKB #15. Hade vi nu också äntligen skrivit boken för att låta festivalens alla besökare läsa den?

Nej, det hade vi inte. Vi hade bara en bok med ett omslag och en uppmaning om samarbete. Och till vår glädje tog festivalbesökarna denna uppmaning till sig. Efter hand som Tillbakakaka fortskred  fylldes Ninja Rövardotter av allt fler bilder och ord, och nu är den... långt ifrån färdig. Boken har ännu gott om plats för mer. Men det ordnar vi efter hand. Tack alla som har bidragit hittills!

Workshop? Ja. Visst hade vi en sådan också. Klockan nitton om lördagen samlades mänskligheten i galleriet för att få vara med om bilderboksmakarworkshop. Deltagarna delades in i grupper. I varje grupp fanns en illustratör och en textförfattare. Arbetet med böckerna började med att de oberoende av varandra fick skapa i exakt en minut. Först därefter fick man se sin medarbetares alster. På det viset fick man plötsligt en lite vidare uppfattning om vad den bok man höll på att tillverka egentligen skulle handla om, och denna uppfattning kunde man använda sig av när klockan startade igen... och igen... och igen... tills det slutligen var dags att montera samman alla bilder och all text till en bok, och om man så ville, komplettera med mer text och fler bilder. Det hela resulterade slutligen i nio nya spännande bilderböcker: Potatiskriget (Elin Sandberg / Ross Linscott), Sagan om den magiska lådan (Ronja Malachowska / Jon Jönsson), The Fredde History ...Om jag vore... (Gustav Karlsson / Jonas Hedström), Myggan Mirres hus (Gunnar Carlström / Anders Ragnarsson), Val och kärlek (Jonathan Eklund / Fredrik Vallström), Det magiska (Matilda Hildingsson / Mikael Jonsson), The story about Emily and Jenie (Prudence Tushabomwe / Lina Svensson), Det stora oväsendet (Emma Höglund / Niklas Edvall) och Sagan om den perversa kaninen som dog (eller inte...) (Anders Axelsson / Hanna Svensson).

Vad ska nu göras med alla dessa böcker? Ja, det finns det lite lösa planer på. Vi har inte riktigt bestämt det än, men med undantag  för The story about Emily and Jenie (som författaren tog med sig hem) har vi tagit hand om allihop, så räkna helt enkelt med att saker kommer att göras! Gissningsvis kommer några behandlas här i bloggen, några i ett radioavsnitt och några i ett videoavsnitt. Mer detaljer om hur och när... får du inte nu. Där emot ska du genast få se hur omslagen ser ut:

  

    

Har du en idé om vad som ska göras härnäst, får du gärna höra av dig...

Festivaliska kramar...
        /morbror Oa

DÄIKB åker på festival

Kära, Internet!

Idag sitter jag och lyssnar på förrförra veckans Felicia. Nina Ramsby letar bland gamla och nya barnlåtar och lyckas hitta en del sköna stycken.

Det var mest ett allmänt barnkulturellt tips till dig. Jag tänker inte ge så mycket reflektioner om musiken i programmet idag.

I stället ska jag gå över till att ge ett annat tips: På fredag och lördag äger Tillbakakaka-festivalen rum i Växjö. Och Du är inte klok barnboken kommer att vara där. Klockan 19:00 lördagen den 19/6 2010 kommer jag och pappa Blipblip att hålla en workshop i Öjaby Scoutstuga. Vill du skapa bilderböcker tillsammans med andra festivalbesökare, så kom dit!

Och vill du det inte, kan du komma dit ändå. Det händer nämligen en massa annat skoj på festivalen också. Själv kommer jag till exempel att uppträda både med Tveksamma Tvåan och med Teater Tufvan.

Det var bara det.
Vi ses i helgen!

/morbror Oa

Andra videoavsnittet: "A ninja's work is never done"

Så var det äntligen dags för det andra videoavsnittet i ordningen. Vi kan i det konstatera att en ninjas arbete aldrig blir klart. Men det gör vi inte. Därför går jag i stället in mer på det resonemanget textledes.

Slutsatsen är inte alldeles obesläktad med den vi gjorde i vårt program med rymdtema. Alltså att rymden är inget ställe man hamnar på i första taget. Det tar ett tag att bli astro/cosmo/taiko-naut. Nicke Nyfiken, Barbapapa, Rasmus Nalle och herr Gris har alla lyckats, men inte utan att först ha genomgått en rad andra prövningar. Denna observation fick oss att inse att det någonstans förmodligen finns ett bortglömt arkiv av barnböcker med titlar som Neil Armstrong får en cykel, Neil Armstrong blir mjölnare, Neil Armstrong hjälper brevbäraren, Neil Armstrong och det stora ovädret, Neil Armstrong drömmer om tivoli, Neil Armstrongs nya hus, Neil Armstrong möter fru Strömming och Neil Armstrong räknar från 1 till 100.

Att bli ninja är inte samma sak som att bli astronaut. För det första är det betydligt färre personer som blir ninjor. (Som synes i det nedan inbäddade videoavsnittet hittade vi bara två exempel.) Även om det tar ett tag att bli astronaut, så kan man vara rätt säker på att om man håller på tillräckligt länge och testar olika saker på olika platser så kommer man förr eller senare att hamna i rymden.

Ninja blir man där emot direkt, om man blir det över huvud taget. Och sedan fortsätter man med det. Böcker om ninjor får uppföljare. Det gäller om ninjorna är katter. Och i allra högsta grad gäller det om ninjorna är sköldpaddor. Fler böcker. Fler tidningar. Fler filmer. Det fortsätter och fortsätter. A ninja's work is never done.



Det var vårt femtonde avsnitt, det. Och när du har sett det, har du fått veta mer om ninjor. Och om rosa monster. Du har också fått veta vilka som vann den eviga kampen mellan ninjor och pirater. Därmed skulle man ju kunna tro att det var färdigpratat om dylika, men var man uppmärksam under programmet vet man bättre, ty då märkte man av påbörjandet av ett projekt och hörde en uppmaning om att bidra till projektet i fråga.

Kort sagt: Den påtagliga bristen på bilderböcker om ninjor drev oss till att skriva en egen. Vi började diskutera bokens handling, men i syfte att göra programmet lagom långt, avbröt vi diskussionen med en uppmaning till våra tittare/lyssnare/läsare att hjälpa oss.

Så här långt tänker vi oss en ninja-familj. De heter inte nödvändigtvis Ninja i efternamn, men tills vidare benämner vi dem som Mamma Ninja, Pappa Ninja, Mamsell Ninja och Unge Herr Ninja.



De båda sistnämnda är tvillingar och så skickliga ninjor att inte ens deras föräldrar vet om att de finns. Det är ju en klar fördel i många sammanhang, men tyvärr ingen vidare bra utgångspunkt om man vill ha en lycklig barndom.

Där har vi alltså berättelsens grundförutsättningar. Vad vi gör med dem har vi dock inte listat ut ännu, men vi har en fundering om att de kanske bor grannar med en pirat-familj.



Men sedan är det helt klart din tur att komma med en idé. Berätta för oss! Blir det någonsin någon konfrontation mellan tvillingarna och deras föräldrar? Vad händer då? Och hur reagerar grannarna på alltihop? Och vad har de egentligen för grannar på andra sidan?

Det var vad jag hade att komma med idag. Nästa gång ska det handla om döden. Lev så gott ni kan till dess!

Cowabunga!
/morbror Oa

Sov gott, lilla groda

Nä... Det hände inget vecka 8. Studentradions sida var nere, och ingen gör något åt det, så den är fortfarande nere. Eller så kan vi kalla det för upplopp eller strejk om vi vill försöka vara roliga... och det vill vi ju: En ansenlig del av säsong 5 är inställd på grund av strejk i... eh... Katlagrottan.

Faktum är att man kan ana att även den återstående delen av säsongen ställs in av samma anledningar. Men det betyder inte att det inte blir någon säsong 5. Det betyder att det inte blir någon säsong 5 med radioprogram. I stället har vi spelat in desto fler videoprogram. Det första finns redan att beglo. Det andra håller på att redigeras. Det tredje, fjärde och femte har spelats in och väntar bara på sin tur. Kort sagt kommer det så många videoavsnitt i rad att säsong 4½ plötsligen inte är så halv längre och kanske gör sig bättre i namnet "säsong 5"... vilket ju verkar vara ledigt.

Och på tal om Katlagrottan så delades ju ALMA-priset ut för två veckor sedan. Vinnaren blev den belgisk/svensk/brittiska bilderboksförfattaren Kitty Crowther. Det måste jag skriva något om, tänkte jag och gick till biblioteket för att lura ut vem hon var och vilka böcker hon låg bakom. Men någon annan hann före. Böckerna vara redan utlånade. Så det är först nu jag har fått tag i två av hennes böcker. Och då tvangs jag våga mig till biblioteket i Hovshaga.

Ivo & Vera på bio (Poka & Mine au cinéma) sparar vi till sjätte videoprogrammet. Det ska ha insekter som tema, nämligen. Vi har funderat på att ha natten som tema för något program också, men ingen vet när det kan tänkas bli, och därför tänker jag inte spara Sov gott, lilla groda (Scritch scrath dip clapote!) till dess.

Dessutom tyckte jag bättre om grodan än flugorna. (Ivo & Vera alltså. De är flugor.) Varför? Tjaa... De fina nattfärgerna, mardrömsmonstren och detaljer som att golvet är täckt med vatten i grodornas tydligen amfibiska hem.

"Jag är alldeles ensam i mitt rum", tänker Jonas. "Alldeles ensam i min säng, alldeles ensam i mitt hjärta. Jag tror jag hörde någonting... Vem är det som säger 'krifs krafs hoho plask' under min säng? Ett vattenmonster? En orm med fjädrar? Eller ännu värre, ett sjöskelett?"

Man kan faktiskt se fyra mardrömsmonster dansa över grodan Jonas' säng. Vad det fjärde är för någonting får man väl komma på själv. Varför sjöskelett är det värsta kommer jag dock inte riktigt på... men varför inte? De är nog rätt läskiga. Tillräckligt läskiga för att man ska kunna få pris för dem, tydligen.

I alla fall så lyckas Jonas somna till slut. Men när han väl lyckats med det kommer hans pappa och väcker honom. För nu är det han som inte kan somna. Tillsammans går de ut och sätter sig på ett näckrosblad och tittar på natten. De ser vad som ligger bakom alla ljuden. Avsaknaden av ormar med fjädrar är påtaglig och inget är längre kusligt. Mörkret är kartlagt och inget att vara rädd för. De båda grodorna somnar gott på näckrosbladet. Allt slutar alltså väldigt hoppfullt. De ligger där och hoppas att sjöskelettet inte ska dra ner deras blad i djupet... vilket det inte heller gör... så länge boken pågår.

Håll ut ett tag till, så återkommer jag snart med ett program om ninjor!
/morbror Oa

Black and White

Upplopp på Linnéuniversitetet's campus ledde till att show #17 fick skjutas upp. Programmet väntas nu även det som video emedan audio-premiären för säsongen väntas till måndag v.8.

I väntan en recension av en samtida klassiker av en författare som
väl kunde förärats ett program om det inte vore för att hans bidrag till bilderbokslitteraturen är tämligen skralt - huvudsakligen skriver han facklitteratur. Hursomhaver; den omtalade heter David Macauley och objektet föremål för granskning bär titeln Black and White (såväl text som bild av nämnda Macauley) (svensk översättning saknas).

Förekomna bok börjar märkligt nog med en varning - läsaren ombeds förbereda sig på att boken innehåller fyra historier som utspelar sig parallellt med varandra - en ruta per historia per uppslag - men att dessa historier även kan komma att interferera med varandra. Till en början känns det hela mest som ett taffligt försök att tillfredställa så stor läsarskara som möjligt. Den första berättelsen går i mörkare stil med ett mer avancerat språk än vad som vanligtvis förekommer i bilderböcker med en melankolisk pojke på resa med tåg till synes långt hemifrån; den andra för närmast tankarna till pekböcker med återkommande bakgrund av en tågperrong som fylls allteftersom berättelsen följer; den tredje går i socialrealistisk stil med ett syskonpar som ledkaraktärer med porträtt av deras vardag; den fjärde går även den närmare pekboken eller möjligen i stil av bilderböcker för de lägre åldrarna med en tjuv i klassisk fängelseklädnad som tar sig fram gömd bakom kor - de svart-vit-prickiga korna döljer den flyende svart-vit-randiga tjuven.

Men där allt börjar i realism följer snart ren absurdism. Den ensamme pojken från första berättelse upptäcker att det börjat regna tidningspapper; i den andra berättelsen används de tidningar som tidigare tjänstgjort som tidsfördriv i väntan på tåget till origami; i den tredje berättelsen kommer syskonparet's föräldrar hem iklädda tidningspapper och i den fjärde berättelsen börjar korna i kör. Varningen i början av boken känns alltmer befogad och det hela utvecklas till något av litteraturens svar på den rörliga bildens Magnolia eller svenska Tic Tac - händelserna känns mer som olika synvinklar av samma historia.

Men till skillnad från filmer av typen Magnolia där fyra berättelser berättas oberoende av varandra för att sedan vävas samman existerar här de fyra berättelserna både enskilt och simultant - överlappar och korsrefererar i såväl text som bild - för att sedan definitivt bli ett på den allra sista sidan.

Det visas här att bilderboken inte bara kan fungera med multipla nivåer utan att den även kan bidra med ett nyskapande av relationen mellan bild och text. Black and White syftar här såväl på berättelsernas forms gemensamma nämnare och som synonym för textbegreppet.

/ Pappa Blipblip