I väntan en recension av en samtida klassiker av en författare som
väl kunde förärats ett program om det inte vore för att hans bidrag till bilderbokslitteraturen är tämligen skralt - huvudsakligen skriver han facklitteratur. Hursomhaver; den omtalade heter David Macauley och objektet föremål för granskning bär titeln Black and White (såväl text som bild av nämnda Macauley) (svensk översättning saknas).
Förekomna bok börjar märkligt nog med en varning - läsaren ombeds förbereda sig på att boken innehåller fyra historier som utspelar sig parallellt med varandra - en ruta per historia per uppslag - men att dessa historier även kan komma att interferera med varandra. Till en början känns det hela mest som ett taffligt försök att tillfredställa så stor läsarskara som möjligt. Den första berättelsen går i mörkare stil med ett mer avancerat språk än vad som vanligtvis förekommer i bilderböcker med en melankolisk pojke på resa med tåg till synes långt hemifrån; den andra för närmast tankarna till pekböcker med återkommande bakgrund av en tågperrong som fylls allteftersom berättelsen följer; den tredje går i socialrealistisk stil med ett syskonpar som ledkaraktärer med porträtt av deras vardag; den fjärde går även den närmare pekboken eller möjligen i stil av bilderböcker för de lägre åldrarna med en tjuv i klassisk fängelseklädnad som tar sig fram gömd bakom kor - de svart-vit-prickiga korna döljer den flyende svart-vit-randiga tjuven.Men där allt börjar i realism följer snart ren absurdism. Den ensamme pojken från första berättelse upptäcker att det börjat regna tidningspapper; i den andra berättelsen används de tidningar som tidigare tjänstgjort som tidsfördriv i väntan på tåget till origami; i den tredje berättelsen kommer syskonparet's föräldrar hem iklädda tidningspapper och i den fjärde berättelsen börjar korna i kör. Varningen i början av boken känns alltmer befogad och det hela utvecklas till något av litteraturens svar på den rörliga bildens Magnolia eller svenska Tic Tac - händelserna känns mer som olika synvinklar av samma historia.
Men till skillnad från filmer av typen Magnolia där fyra berättelser berättas oberoende av varandra för att sedan vävas samman existerar här de fyra berättelserna både enskilt och simultant - överlappar och korsrefererar i såväl text som bild - för att sedan definitivt bli ett på den allra sista sidan.
Det visas här att bilderboken inte bara kan fungera med multipla nivåer utan att den även kan bidra med ett nyskapande av relationen mellan bild och text. Black and White syftar här såväl på berättelsernas forms gemensamma nämnare och som synonym för textbegreppet.
/ Pappa Blipblip
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar