onsdag 20 augusti 2014

@barnboken på Twitter men inte så mycket på Blogger

Såatte... Över två år sedan här bloggades senast. Men nu får det allt vara dags att bryta tystnaden en stund. Om inte annat för att det är så fasligt inte särskilt snyggt när det första man får syn på när man tar sig in på en blog är ett inlägg som inte bara är sketagammalt, utan som dessutom innehåller en massa ickebilder. Fast bilderna finns ju egentligen, även om de inte längre syns just här. Det är bara att klicka på dem, så kommer du till det berörda fotoalbumet på vår facebooksida.

Och saken är just den att även om jag bestämmer mig för att blogga just idag, är det ju inte alldeles säkert, eller ens troligt, att det betyder att det är början på ett regelbundet bloggande här. Det kan rentav tänkas att det dröjer två år till till nästa gång (vilket i och för sig också skulle innebära en sorts regelbundenhet).

Därför kan det vara värt att påpeka att saker händer något oftare på andra platser. Vår facebooksida har vi ju haft i nästan tre år och där lägger jag någorlunda ofta upp saker som på olika vis har med barn- och ungdoms-kultur att göra. Gå dit och gillaklicka, så missar du det inte! Dessutom högtidlighöll vi här om lördagen Tove Janssons hundraårsdag genom att skaffa oss ett twitterkonto. På Twitter lär det också hända saker betydligt oftare än här på bloggen. Följ @barnboken så missar du inte de sakerna heller!

Och eftersom vårt twitterkonto är alldeles nyskapat så önskar vi oss inte bara twittrare som vill följa oss, utan också twittrare som vi kan följa. Så ge oss gärna tips om twittrare som du tror skulle kunna vara intressanta för en barnboksentusiastisk sammanslutning!

Även om jag nu inte har alltför höga förväntningar på mitt fortsatta bloggande kvantitetsmässigt, så finns det ju saker jag länge har tänkt blogga om, men som jag hittar argument för att spara till senare. Ett ämne jag har tänkt att jag ska blogga om är ord.

Känsliga ord. Vi har till exempel det ord som Jesper Lundqvist marknadsför sina böcker med. Det är väldigt intressant. Vi har också det ord som Astrid Lindgren och Åke Holmberg vid återkommande tillfällen förebrås för att ha använt.

Min ursäkt för att skjuta upp bloggandet om det senare av orden är just att jag har läst för lite av både Pippi Långstrump och Ture Sventon. Men jag jobbar på det. Nyligen lyckades jag på Stortorget i Växjö få tag i Pippi Långstrump i Humlegården, så det ser någorlunda lovande ut. Och Ture Sventon i Paris har stått i min hylla ett tag. Det hela kompliceras bara en aning av att jag känner att jag borde läsa de tre föregående turesventonböckerna först (varav jag förvisso redan tagit mig igenom den första) samt att jag har några högar med andra grejer som också ligger och väntar på läsning. Men så småningom... Så småningom måste jag väl ändå ha hunnit läsa så mycket att ursäkterna tar slut.

En utveckling på det berörda området, som kan vara intressant att nämna lite i förbifarten, är att medan debatten tidigare främst har handlat om just ord, har den sedan mitt senaste blog-inlägg gått över till att handla minst lika mycket om bilder. Ett par månader efter att jag skrev här senast hade nämligen filmen Liten Skär och alla små brokiga premiär, vilket föranledde debatt av orkanstyrka. Jag gav mig ju aldrig på att blogga om det, men på vår facebooksida uppmärksammade vi det en del.

På sätt och vis kanske det var bra att jag inte impulsbloggade första gången jag tänkte att jag skulle. För då hade jag säkerligen missat ett och annat. Debatterna gav mig nämligen lite nya perspektiv, så hade jag skrivit utan dessa hade jag väl blivit tvungen att skriva igen och debattera med mig själv. Å andra sidan förespråkar jag inte att man låter bli att skriva tills man vet allt som finns att veta. Väldigt mycket hade inte blivit skrivet om alla levde efter den regeln, och det tror jag hade varit mer dåligt än bra.

Nåväl, när det där bloggandet väl blir av får vi väl se om jag ger mig på att behandla både orden och bilderna och om jag i så fall tar båda på en gång eller en sak i taget.

Tills dess ses du och jag alltså i kvittret och på nylleboken.

Med vänlig fågelsång
-morbror Oa