måndagen den 30:e mars 2009

Kalle Anka i vilda västern

Med anledning av NAFS(k):s nationaldag i fredags, bestämde vi oss för att låta dagens program ha Disney som tema. Kanske inte så mycket Walter själv som de karaktärer och berättelser som hans företag med varierande omsorgsnivå har kräkt ur sig genom åren.

Således packade jag en gul tygkasse med böcker märkta "Walt Disney's Klassiker", "Walt Disney's Stjärnböcker", "Walt Disney's Sagoteater" (och "Walt Disney's Musiksaga" som serien senare bytte namn till), "Kalle Ankas Bokklubb", "Piff & Puff -böckerna" samt "Disney's Sagoböcker".

När jag och Pappa Blipblip (eller vad det nu är han kallar sig nu för tiden) kom till studion kunde vi snart konstatera att maskinerna inte var på vår sida idag. Så det blev inget program. Detta, ska jag tydliggöra, hade inget som helst med tekniska problem att göra. Studentradion i Växjö har nämligen aldrig tekniska problem. Att programmet ställdes in berodde helt på strejken i von Ankas skateboard-fabrik. Det står på Internet, så det är sant.

Om det hade blivit ett program, hade jag i alla fall recenserat Kalle Anka i vilda västern och Nalle Puh och I-ors svans. Nu när det inte blev det... tänker jag i alla fall skriva några ord om en av dem.

Kalle Anka i Vilda västern (Donald Duck, lost and found) ingår i serien Walt Disney's Stjärnböcker. Boken är tryckt 1969, skriven av Carl Buettner och illustrerad av Bob Grant och Bob Totten. Det mest intressanta är kanske att översättningen är gjord av Erna och Gösta Knutsson. Fast boken blir ju inte bra för det.

I bokens början befinner sig Musse Pigg och Kalle Anka på en flotte och den allra första meningen lyder "Kalle Anka var ivrig att hoppa i land på Tom Sawyers ö." Och det gör han också. Musse vill titta noga på allt de går förbi, men Kalle springer vidare och försvinner (lost).

Nu frågar man sig: På vilket sätt är detta Tom Sawyers ö? Var är Tom? Och varför springer det omkring en massa snorungar överallt?? Jag gissar snart att historien, fast det är utelämnat av texten, utspelar sig på Disneyland. Googlande efter "tom sawyers ö" styrker denna teori.

Historien fortsätter med att Musse letar efter Kalle. Vid ett fort träffar han Långben (iklädd davycrockettmössa) med vars (föga imponerande) hjälp, han listar ut att Kalle har gått till indianerna. De båda blir förskräckta, men Långben laddar sitt gevär som förberedelse för att bege sig till indianlägret och rädda Kalle. Men innan de hinner någonstans närmar sig en fjäderskrud som, när den kommer närmre, visar sig bäras av Kalle (found).

Det som har hänt hos indianerna är alltså att Kalle har utnämnts till hövding. Se'n kan han visst gå sin väg igen, men tvingas släpa omkring på en massa tunga fjädrar. Och där är boken slut.

Vad har hänt egentligen?? Ungefär ingenting. Kalle och Musse semestrar på Disneyland. (Jag tolkar det som att Långben jobbar där eller något liknande.) Och Kalle blir indianhövding. Men varför??? Det får vi aldrig veta. Och dessutom... Äh! Det här var helt enkelt ingen särskilt bra bok.

Nalle Puh och I-ors svans tyckte jag bättre om, men jag nöjer mig med att konstatera det. Någon utförligare recension om den blir det inte. Inte idag i alla fall.

Inte heller tänker jag låta detta inlägg innefatta de reflektioner över Kalle Ankas Bokklubb som jag annars hade tänkt få med i programmet om det hade sänts. De reflektionerna hade i så fall lett in på att Pappa Blipblip gjorde en recension av Pingvinen som alltid frös... men det kan vi ju fortfarande hoppas att han ska göra.

Med vänliga kvackningar...
/Morbror Oa

Inga kommentarer: