Ture blåser bort

Som ni märkte, blev det inget program igår heller. Det beror på att strejken i tandkrämsfabriken fortfarande inte är över.

Men nästa vecka kan vi lova nästan säkert att säsongspremiären blir. Vid det laget pratasomenpirat-dagen förbi sedan över en vecka, men vi har konstaterat att säsongspremiären måste ha pirat-tema i alla fall. Annars blir det diskriminering nämligen, eftersom vi ska ha ninja-tema den trettionde november.

Dessutom finns det idag annat att blogga om än pirater. Låt oss utgå från ett evenemangstips:

Hedmans Teater är på turné med föreställningen Ture blåser bort. Tionde september hade de premiär i Strömstad och om allt går enligt planen kommer de i och med finalföreställningen i Sala den tolfte december ha spelat pjäsen sjuttioen gånger på fyrtiotvå olika orter. Just nu är de i Ronneby och på lördag har de hunnit hit till Växjö för att spela på biblioteket klockan 11:00 och 14:00. Hm... Både elva och två... Då blir det ju fler än sjuttioen föreställningar...

Vi kommer förstås att vara på plats för att rapportera om denna kulturhändelse, och som bekant är det viktigaste när man ser en pjäs eller en film som baseras på en bok, att man klagar på att den inte är som originalet. Därför har jag idag varit på biblioteket i Hovshaga och lånat boken Ture blåser bort av Anna-Clara och Thomas Tidholm. När jag ändå var igång fick jag med mig Ture skottar snö också. Ture borstar tänderna samt Ture sitter och tittar har recenserats i tidigare program.

Ture blåser bort handlar om att Ture blåser bort. Inte bara om att Ture blåser bort, utan också om att Tures hund Hej blåser bort tillsammans med honom. De blåser förbi giraffer, fast de vill stanna och hälsa på dem. De blåser förbi städer, fast de vill stanna och köpa tandkräm. De blåser förbi hav, fast de vill stanna och tvätta fötterna. Men längre än till stjärnorna förmår vinden inte ta dem, och således ramlar våra hjältar från denna höjd. Oskadda når de marken. De landar precis vid Tures lilla hus, och det påpekas vilken tur det var. De äter middag och lägger sig sedan i sängen för att sova. Där slutar boken.

Men vem är Ture egentligen? Hur gammal är han till exempel? Är han vuxen eller barn? I illustrationerna ser han ganska barnslig ut (men de är enkelt utformade så det är inte uppenbart att det är menat så). Dessutom beter sig Ture på ett sätt som de flesta vuxna inte gör. Å andra sidan har han ett eget hus. Och hatt. Om Ture nu är vuxen... Är han i så fall utvecklingsstörd? Eller beror hans inställning till omvärlden på att han är oerhört mycket intelligentare än de flesta? Vem vet? Vem vet? På lördag ska jag i alla fall få se en tolkning av Ture. Kan det ge en djupare förståelse för hans själsliv, tro?

Hör hur de tjutande stormarna gny, vråla och gny, vråla och gny!
/morbror Oa

Fredsduvan

Och så gick en vecka. Höstvaka firades på Hovshaga. Höstsånger sjöngs. Scones åts. Hösthälsningar skickades. Och... några dagar senare var det måndag igen. Och fast vissa framsteg hade gjorts gällande de tekniska problemen strejken på vapenfabriken i Rotum återstod ännu ett viktigt moment innan allt var i ordning.


Det hela leder alltså fram till att säsongspremiären skjuts upp en vecka till. Och tjugoförsta september ligger ännu närmre den nittonde än vad den fjortonde gjorde, så det tycks även vettigt att Pirat-temat följer med till det nya premiärdatumet.


Men det är inte bara pirater som har en högtidsdag i den nära framtiden. Det är också snart dags för fredsdagen. Eftersom säsongen nu börjar senare än tänkt, blir det inget program med fredstema, men när jag nu har varit på biblioteket och letat efter böcker till det tänkta programmet får jag väl åtminstone ta och skriva något om det.


Att hitta böcker om fred var inte helt simpelt, så jag fick vidga temat något, och när jag lämnade biblioteket hade jag med mig en bok om fred och tre böcker om krig. Man skulle kunna se det som att jag har vidgat temat så långt det bara går, för att även inkludera motsatsen till det tänkta temat. Men jag skulle snarare säga att fred och krig som ämne är ungefär samma sak. Och detta menar jag då inte enligt Ingsoc-definitionen. Vad jag menar är att det är svårt att prata om det ena utan att prata om det andra. Uppnår man det ena blir avsaknaden av det andra väldigt påtaglig. Och råder det ena på en plats är det väldigt intressant att motsatsen råder någon annanstans.


Den bok jag lånade som handlar om fred heter Fredsduvan (Die Botschaft). Den är skriven av Friedrich Recknagel, illustrerad av Vlasta Baránková och översatt av Karin Mossdal. Och även den handlar om krig. Eller åtminstone om hotet om krig.

En gång för länge sedan fanns det två kungariken, STORA RIKET och VIDA RIKET. Aldrig hade det varit några strider mellan dem och inga krig, för i båda rikena regerade kloka kungar. Människorna levde lyckliga och deras kungar besökte varnadra ofta.

Så börjar boken. Inga problem än så länge alltså, men så fort man vänt på bladet inträder intrigen: Vida Rikets kung dör och ersätts av en ung man med andra prioriteringsordningar. Det första denne nye konung gör är att kräva att Stora Riket byter namn. Att något annat rike än hans eget skulle vara störst, större eller stort är vad vi kallar hädelse. Och svarar Stora Riket inte på kravet inom sju dagar, blir det krig!


Ska man verkligen rätta sig efter den här sortens fasoner? Frågan diskuteras och även om det framläggs olika åsikter om den, kommer man till slut fram till att freden är viktigare än landets namn. Kungen skriver ett brev. "STORA RIKET ändrar sitt namn," står det helt enkelt. Vad de ska ändra det till står det till min frustration där emot inget om.


En duva skickas iväg för att leverera brevet till Vida Riket. Men för att komma dit måste den trotsa hagelstormar, kyla, hunger, rovdjur, pilbågar och själva tiden. Ja, den har ju bara sju dagar på sig.


Något tilltufsad når den i alla fall fram till Vida Rikets kung, vilken med åsynen av den stackars duvan (som han faktiskt känner sedan tidigare) plötsligt inser vad han håller på att göra. Något krig ska vi inte ha. Och Stora Riket kan få behålla sitt namn om de vill. Vad betyder ett namn? Allt slutar lyckligt... så vitt vi kan se.


Men jag blir lite nyfiken på vilka besvär dessa händelser har satt igång. Det måste ju vara ett jättejobb att byta namn på ett land. Det är ju besvärligt nog att byta namn på ett sjukhus. Tänk om de redan har satt igång processen borta i Stora Landet! Informerat alla myndigheter. Utformat en ny grafisk profil. Bytt ut skyltar och... Ja, jag kan bara börja tänka på allt vad det måste innebära... Inse vad irriterade de måste bli när duvan kommer tillbaks och berättar att de har gjort allting i onödan!!


Ha det fridfullt till nästa vecka!
/morbror Oa

Hösten

Idag var det tänkt att säsongens första program skulle sändas, men på grund av tekniska problem strejk på fjäderfabriken, verkar det som att vi får skjuta upp det en vecka. Den nittonde september firas pratasomenpirat-dagen och därför kommer säsongspremiären den fjortonde att ha pirater som tema. Parkpirater, hemgjorda pirater, drömpirater och till och med dinosauriepirater. Pirater, helt enkelt.

En närmre förestående högtid är höstvaka. Det kommer vi att fira den tolfte september (Plats och specifikt klockslag är ännu obestämt, men det lär bli någonstans i eller i närheten av Växjö.) och som en förvarning om detta skulle dagens program ha haft hösten som tema.

Det låter kanske inte så spännande, men när jag var på biblioteket och letade efter böcker med gula löv på omslaget hittade jag flera stycken som jag tyckte om. Jag valde ut några stycken och nu ligger fyra temaenliga böcker här bredvid mig.

Det vill säga... Skynda, skynda, Nilla lilla! (Hurry, hurry, Mary dear) av N.M. Bodecker och Erik Blegvad (i översättning av Lennart Hellsing) har egentligen inte hösten, utan vintern som huvudperson. Men illustrationerna börjar med vackra höstbilder. Färgglada löv. Mogna frukter. Flyttande fåglar. På historiens sextonde sida börjar det snöa och från och med den sjuttonde håller vi oss inomhus.

Anna Bengtssons Kookaburran och Sjöhästen börjar "Det var en gråkall dag i oktober. Kookaburran var på väg från sitt arbete på fjäderfabriken." så den är utan tvivel en höstbok. Boken bjuder på en intressant inblick i sjöhästarnas kultur. Historien bekymrar sig inte över om kookaburror kan andas under vattnet eller om sjöhästar kan simma på land... eller om de nu går... fast de inte har ben. Flyga kan de inte i alla fall. Och det är ett bekymmer.

Kan jag gifta mig med en sjöhäst som inte kan flyga?

Det är Kookaburrans stora bekymmer. Får de varandra på slutet, tror du? Du får väl läsa boken... eller se musikalen. För det finns faktiskt en sådan... listade jag ut precis. Den är skriven av Johan Bernander och tonsatt av Jan Lindell och har varit föremål för en akademisk uppsats av Carolin Nordstrand.

Veckans klassiker är Ocke, Nutta och Pillerill av Elsa Beskow. Henne finns det dubbel anledning att prata om.

En höstorm kom och ryckte och slet i ekens blad.
"Hurra, nu får vi flyga!" skrek Pillerill så glad.
Han slängde sig på magen på närmsta blad i hast,
och Ocke följde efter och höll sig stadigt fast.

Ännu en höstbok alltså. Två ekollonspojkar singlar ner med ett löv och får sedan besvär med att ta sig hem igen. Förutom att ha skrivit en bok som följer dagens tema är hon aktuell genom en utställning på Nordiska Akvarellmuséet. Flera hundra av hennes akvareller ställs ut fram till den trettonde september. Passa på att se den om du kan ta dig dit... och ge oss gärna en rapport efteråt!

Associationer till Elsa Beskow får jag när jag läser den fjärde boken på dagens tema. Det är Moster Jajjas katter av Laura Trenter och Joakim Lindengren. Precis som i många av Elsa Beskows böcker är varannan sida i färg och varannan monokrom. Det är inte riktigt den typ av siluetter som Elsa Beskow gärna använde. I varje bild finns någon vit detalj. Men det vita hålls just också till att vara detaljer. I stort sett är bilderna svarta och ramar ofta in texten på ett snyggt sätt.

Historien kan beskrivas som en klassisk whodunit... med de mindre klassiska elementen att brottet inte är ett mord utan urinering i köket, att de misstänkta är katterna Bettan, Döden, Bastis och Selene, samt att brottet utreds av morbror Jocke som själv hittar på ett flertal otroliga motiv och alibin för dem.

Illustratören är mest känd som serietecknare och att han har intressen åt det hållet kan man lätt ana av bilderna. Färgillustrationerna innehåller många detaljer och flera referenser till olika serier. Jag hittar Adamson, Ernie, Batman samt katterna Klas, Felix och Gustaf. (Och namnet Bastis får mig också att tänka på en serietidningskatt... men troligen har de båda fått sitt namn från samma inspirationskälla.) Men det är inte bara seriekatter som syns på kattmatsburkarna. Där finns också foder av märkena Cheshire Cat Food, Pussi Galore Pudelragu och Tudor. Och när Döden luras av en massa möss utklädda till hundar, ses bedragarna bära ut all mat de hittar i köket genom kattluckan. Bland annat bär två av mössen på ett paket Uncle Fausts kärnfria russin. Gissa vilken hundsort de är utklädda till!

God höst!
/morbror Oa

Kristalla, Petronella och Bullerbång

Jag börjar dagens skrivelse med ett evenemangstips: Nästa torsdag (alltså den trettionde juli) klockan 12:00 kommer en debatt med titeln Du sköna nya sagovärld hållas på Klara Caféscen i Kulturhuset i Stockholm som en del av Pride House 2009.

Flera bokförlag kommer att delta i debatten. Ett av dem är Vilda. Men så vitt Google vet ligger fokuset främst på Sagolikt Bokförlag. På deras hemsida hittas en del information om deras tre utgivna böcker Prinsessan Kristalla, Kalle med klänning och Jag älskar dig så mitt hjärta brister samt de kommande böckerna Syster Varg och Vem kan älska Ella?. Alla är skrivna av Anette Skåhlberg och illustrerade av Katarina Dahlquist.

Själv blir jag särskilt intresserad av Prinsessan Kristalla. Den utgår från en väldigt klassisk grund: Det finns en prins, en prinsessa och en drake. Men när man väl har de här tre kan man använda dem på många olika vis. Skulle vi fortsätta lika klassiskt hade prinsen dödat draken och fått prinsessan (oavsett vad prinsessan hade sagt om saken).

Prinsessan Kristalla är inte den första sagan som knuffar på dessa konventioner. När jag var liten såg jag en tecknad film om en prinsessa som hette Petronella. Ska man vara noga så fanns det ingen drake i den, men det fanns någon typ av drakman som fyllde en liknande funktion. Han hade rövat bort en prins nämligen. Prinsessan Petronella gav sig ut för att rädda prinsen. Dylikt hade förväntats av henne om hon hade blivit en Peter i stället för en Petronella, och det var i sin tur vad hennes föräldrar hade förväntat sig. När Petronella nu hade blivit en Petronella tyckte de inte att det var lika uppenbart att hon skulle ge sig ut och dräpa drakar, men eftersom prinsessan inte hörde några bra argument för att hon skulle stanna hemma, satte hon strax kurs mot drakmannens tillhåll. Väl framme hittar Petronella prinsen i en solstol där han ligger och löser korsord. Drakmannen verkar inte ha behandlat honom särskilt illa. Dessutom verkar han betydligt mer intressant än den där tafatte prinsen. Till slut är det alltså prinsessan och drakmannen som får varandra. Prinsen ligger kvar i solstolen med sina korsord och tycks inte fundera alltför mycket över vad som händer omkring honom.

En likhet mellan Petronella och Kristalla är att båda är förtjusta i draken. Skillnaden är att i Kristallas fall så är det faktiskt prinsessan (det vill säga henne själv) som draken vaktar. Det har hennes föräldrar ordnat. Den prins som lyckas döda draken ska få prinsessan. Kristalla som inte alls tänder på djurplågeri tar det som sin uppgift att beskydda draken från hotfulla prinsar.

En tredje berättelse som kan vara värd att nämna är Sagan om prinsessan Bulleribång av Lena Frölander-Ulf och Mikaela Taivassalo. Prinsessan Bulleribång ger sig, i likhet med Petronella, ut för att rädda en prins. Till skillnad från Petronella som bestämmer sig för att rädda en prins, vilken hon nu än lyckas få tag i, är Bulleribångs mål att rädda en specifik prins som hon redan är förlovad med. På väg till drakens torn (där prinsen sitter som en manlig Rapunzel och låter skägget hänga ut genom fönstret) träffar prinsessan på ett antal olika varelser som är till hjälp eller besvär för henne. Till en av dem byter hon bort sitt svärd som hon tänker att hon nog ändå inte behöver. Anar vi att även denna prinsessa ska bli vän med draken? I så fall anar vi fel. Att Bulleribång gör sig av med svärdet är inte en handling av pacifistisk övertygelse och fast hon har visat prov på diplomati /psykologi / empati vid sina tidigare konfrontationer, tar hon itu med draken genom att slå den i huvudet med en sten.

Så vi har alltså två exempel på prinsessor som räddar prinsar. Och önskas ett exempel till kan jag ju nämna Per Gustavssons Så gör prinsessor och dess uppföljare. Men hur är det med Kristalla då? Räddar hon någon prins? Nej, det gör hon inte. Hon bryter en konvention till. För att kunna försvara draken bryter hon sig ut från tornet och beger sig till den nära boende svärdsmiderskan. Och det är henne hon gifter sig med på slutet.

Så vad händer när man bryter konventionerna på det här viset? Blir sagorna automatiskt parodier? Eller rentav slash? Det beror förstås på läsarens förväntningar. Har man inte hunnit skaffa sig en massa fördomar (vilket man stundom påstår att målgruppen (det vill säga barn) inte har) hänger man knappast upp sig på att just den här sagan parar ihop två kvinnor. Det är ju en mindre detalj. Har man där emot en specifik uppfattning om vad en saga kan och inte kan innehålla kan det ligga nära till hands att påstå att det inte är fråga om en riktig saga. Då jag själv är gammal nog att ha samlat på mig en hel del fördomar blev jag aningen tveksam när jag hörde talas om boken. Och reagerar jag på det sättet betyder det säkerligen att en bok som Prinsessan Kristalla behövs.

Ha det sagolikt!
/morbror Oa

Sommaren

Sommar blir det inte av väder. Det är klart att man vill att det ska vara soligt på sommaren, men det vill man ju vanligtvis under resten av året också.

Ur planeringssynpunkt tycker jag att det vore enklast om alla kunde komma överens om att sommaren pågår från tolfte juni till och med tolfte september. Det är nämligen vad jag rättar mig efter. Alltså menar jag att det är sommar nu.

Skulle jag tvingas byta definition, skulle jag föredra att avgöra om det är sommar eller inte genom att titta i tablåerna för tv och radio. Även med den metoden skulle man konstatera att det är sommar nu. Allsång sjungs i både Göteborg och Stockholm. Morgnarna börjar med lovteater i radio och sommarlovsprogram i tv. Lovteatern har jag tyvärr missat hittills, så den förmår jag inte recensera. Sommarlov 09 har jag där emot sett ett antal avsnitt av, så det skulle jag kunna ha mer att säga om. Men idag tänkte jag prata mer om ett annat program.

Det radioprogram jag ännu inte har nämnt är Sommar i P1. Och varför vill jag komma in på det? Är det några barnboksförfattare i årets uppställning av pratare? Ja. Helena von Zweigbergk pratade i tisdags, på måndag blir det Hasse Alfredson, och den fjortonde juli är det Katerina Janouchs tur.


Gösta Knutsson sommarpratar inte i år, och det har nog ganska mycket att göra med att han är död. Men så länge han levde var han en väldigt flitig sommarvärd. Fyrtiotvå sommarprogram gjorde han. Hur kunde han hinna det mellan 1959 och 1973? frågar någon förvirrat efter att ha räknat ut en subtraktion på rutat papper. Men det hela förklaras med att det under de första åren programmet sändes var fullt brukligt att samma person höll flera program under samma sommar. 1961 fick man till exempel höra Gösta tio gånger om man höll radion igång. Sju år senare hade han dragit ner till ett program.


Ett helt annat program om Gösta Knutsson hörde jag på P1 idag. Tyvärr missade jag början... och mitten... och nästan slutet. Att höra programmet efteråt på SR:s hemsida lyckas jag inte med, men det kan ju mycket väl bero på datorn jag sitter vid just nu. I hopp om att det går bättre för er, hänvisar jag er till arkivet för SR Minnen.


Om man skulle rätta årstiderna efter vädret, hade man kunnat säga att det är sommar nu.

Temaförslag för säsong 4

Enligt gällande plan kommer fjärde säsongen av Du är inte klok barnboken att sträcka sig från sjunde september till och med fjortonde december 2009. Vilka teman programmen kommer att ha är inte slutgiltigt bestämt, men preliminärt ser schemat ut enligt nedan.

Har du en idé om en bok eller en låt som passar in på något av dessa teman? Eller har du en idé om något annat tema som vore intressant? Hör av dig! Alla tips uppskattas.

/morbror Oa

• 7/9 Höst-tema (med anledning av årstiden som ska vakas in 12/9)
• 14/9 Pirat-tema (med anledning av pratasomenpirat-dagen 19/9)
• 21/9 Freds-tema (med anledning av fredsdagen)
• 28/9 Baknings-tema (med anledning av kanelbullens dag 4/10)
  
• 5/10 Huvudbonads-tema (med anledning av den galne hattmakarens dag 6/10)
• 12/10 Gay-tema (med anledning av kommaut-dagen 11/10)
• 19/10 Språk-tema (med anledning av ordboksdagen 16/10)
• 26/10 Döden-tema (med anledning av CAPSLOCK-DAGEN 22/10 och halloween / alla helgons dag 31/10)
  
• 2/11 Pappa-tema (med anledning av fars dag 8/11)
• 9/11 Extrem-tema (med anleding av rekord-dagen)
• 16/11 Juridik-tema (med anledning av domsöndagen 22/11)
• 23/11 Kommunism-tema (med anledning av köpfria dagen 25/11)
• 30/11 Ninja-tema (med anledning av ninjans dag 5/12)
  
• 7/12 Uppfinnar-tema (med anledning av Nobel-dagen 10/12)
• 14/12 Jul-tema (Hur skulle man annars kunna få sålt en boxer i porslin i naturlig storlek?)

Banansång

Som vi tidigare har nämnt fyller Lennart Hellsing nittio år i år. Igår, mer specifikt. Och det senaste avsnittet av K special, som sändes just igår, handlar om honom.

Idag firas fruktens dag och det i kombination med Lennart Hellsing motiverar mig att dela med mig av den här texten:

Om bananer hade mun och hade tunga
Skulle du få höra små bananer sjunga
Men nu har dom varken munnar eller tungor
Och förresten inte heller några lungor

Om bananer hade öron till att höra
Men se höra kan bananer inte göra
Om dom sover skall du inte tro dom vaknar
Fast du skriker i dom öron som dom saknar

Alla skogens fåglar skulle sitta stumma
Om bananer skulle börja slå på trumma
Slå på trumma slå på trumma men vadå med?
För bananer har ju ingenting att slå med

Om bananer hade ben men dom har inga
Därför får du aldrig se bananer springa
Om dom kunde springa sprang dom hela dagen
För att slippa åka kana ner i magen

Tanken på bananer som faktiskt kan göra allt det där som Lennart Hellsing påpekar att bananer inte kan, skulle kunna bli en bra grund för en skräckfilm.

Nu är det förresten rätt säkert att säsong 4 av Du är inte klok barnboken sätter igång den sjunde september. Vi har börjat fundera över teman till de olika programmen. Troligen dyker en preliminär lista upp i näst blog-inlägg.

Tjenare och mors!
/Morbror Oa