ABC

I måndags inföll Star Wars -dagen och det uppmärksammande vi med en rymdspecial. Böckerna (inklusive dem jag hade lånat på biblioteket) tog Pappa Blipblip med sig hem, så dem kan jag inte skriva mycket om. Ett och annat konstaterande gjorde vi i alla fall i programmet. Som att Rasmus Nalle är lite mer teknologiskt realistisk än Barbapapa. Det vill säga: När Rasmus Nalle bygger en rymdraket misslyckas han... första gången.


Idag blir det inget program, eftersom... det inte blir något program idag. Därför kan vi åter känna oss lättade över att det finns fler radiokanaler och att det går program på dem också. Och dagens avsnitt av P4 Extra gästas av Lennart Hellsing. Han fyller nittio år snart.

1945 visade sig både Pippi Långstrump och Mumintrollet för allmänheten för första gången. Och det var också då Lennart Hellsings första bok kom ut. Sedan dess sägs han ha åstadkommit ett tresiffrigt antal böcker till.

I huset jag befinner mig i nu, kan hans sånger hittas i flera böcker. Dessutom hittas två Pixi-böcker i vilka han har sammanställt ett antal barnramsor. Men den enda bok jag hittar här som innehåller Lennart Hellsings egna verser och inga andra, är ABC.


I boken föräras varje bokstav i alfabetet en rimmad vers på fem rader (utom Q som får nöja sig med två rader och W som inte får vara med över huvud taget) men vilken rad som rimmar på vilken tillåts variera. Att en vers hör ihop med en specifik bokstav innebär inte att bokstaven förekommer många gånger i versen, men att den inleder den. I gengäld kompletteras varje sida med en allitteration på den aktuella bokstaven, samt en liten samling av bilder av föremål som börjar på bokstaven.

Att författaren inte allitererar de huvudsakliga verserna beror knappast på att han prioriterar en handling. Det som händer i verserna är nämligen mest absurditeter som styrs utav rimorden. Illustratören Poul Ströyer har fått tolka detta så gott han kan. Och han har till och med lyckats att (med eller utan hjälp från textförfattaren) lista ut vad som menas med:

Lappricka Pappricka vart bär det hän
på ben utan knän genom skog utan trän?
-Till en stad utan hus
med en sol utan ljus
för att köpa min farfar en dosa snus!

Mycket handling finns som sagt inte i boken, men en hel del intratextualitet har författaren kostat på sig. Vi träffar till exempel på Daniel Doppsko, Krakel Spektakel, Opsis Kalopsis, Petronella och ännu fler figurer som har synts till i andra verk av Lennart Hellsing.

Många av verserna är bekväma att läsa, men andra har en lite knepigare rytm. Vill man veta hur de ska (eller kan) läsas, får man väl titta på PennFilms animerade version av boken.


Nästa måndag är det Mirakelmåndagen. Det vet jag inte riktigt hur vi ska uppmärksamma. Kolla in programmet, så får du se... eller... höra... heter det ju.

Grattis, Totte!

Inte är vi det enda radioprogrammet som gärna pratar om barnböcker. Senaste delen av Snittet i P1 uppmärksammar till exempel Tottes 40-årsdag (ungefär 36 minuter in i programmet).

Vad innehåller du detta program som gör det till ett program värt att skriva löpsedlar om? Jo, en nakenchock! Det är i samband med denna som det tydliggörs att "Totte och Malin är olika för när Totte blir stor, ska han bli pappa och när Malin blir stor, ska hon bli mamma."

Likväl hävdar böckernas författare Gunilla Wolde att Totte "är det lilla barnets figur. Han växer aldrig." Så fast han har funnits i fyrtio år har han inte blivit stor, och det där om att han ska (eller ens kan) bli pappa verkar inte vara sant.

Så där, ja. Nu har jag hittat en dramaturgisk lucka. Nu är jag stolt.

På onsdag är det romernas nationaldag, så vi har en fundering om zigenar-tema på måndag. Men det har inte varit så lätt att hitta temaenliga bilderböcker, så det kanske blir påsk-tema i stället... eller inget tema alls. Nå, bokförslag mottages tacksamt.

Vi hörs...
/Morbror Oa

Kalle Anka i vilda västern

Med anledning av NAFS(k):s nationaldag i fredags, bestämde vi oss för att låta dagens program ha Disney som tema. Kanske inte så mycket Walter själv som de karaktärer och berättelser som hans företag med varierande omsorgsnivå har kräkt ur sig genom åren.

Således packade jag en gul tygkasse med böcker märkta "Walt Disney's Klassiker", "Walt Disney's Stjärnböcker", "Walt Disney's Sagoteater" (och "Walt Disney's Musiksaga" som serien senare bytte namn till), "Kalle Ankas Bokklubb", "Piff & Puff -böckerna" samt "Disney's Sagoböcker".

När jag och Pappa Blipblip (eller vad det nu är han kallar sig nu för tiden) kom till studion kunde vi snart konstatera att maskinerna inte var på vår sida idag. Så det blev inget program. Detta, ska jag tydliggöra, hade inget som helst med tekniska problem att göra. Studentradion i Växjö har nämligen aldrig tekniska problem. Att programmet ställdes in berodde helt på strejken i von Ankas skateboard-fabrik. Det står på Internet, så det är sant.

Om det hade blivit ett program, hade jag i alla fall recenserat Kalle Anka i vilda västern och Nalle Puh och I-ors svans. Nu när det inte blev det... tänker jag i alla fall skriva några ord om en av dem.

Kalle Anka i Vilda västern (Donald Duck, lost and found) ingår i serien Walt Disney's Stjärnböcker. Boken är tryckt 1969, skriven av Carl Buettner och illustrerad av Bob Grant och Bob Totten. Det mest intressanta är kanske att översättningen är gjord av Erna och Gösta Knutsson. Fast boken blir ju inte bra för det.

I bokens början befinner sig Musse Pigg och Kalle Anka på en flotte och den allra första meningen lyder "Kalle Anka var ivrig att hoppa i land på Tom Sawyers ö." Och det gör han också. Musse vill titta noga på allt de går förbi, men Kalle springer vidare och försvinner (lost).

Nu frågar man sig: På vilket sätt är detta Tom Sawyers ö? Var är Tom? Och varför springer det omkring en massa snorungar överallt?? Jag gissar snart att historien, fast det är utelämnat av texten, utspelar sig på Disneyland. Googlande efter "tom sawyers ö" styrker denna teori.

Historien fortsätter med att Musse letar efter Kalle. Vid ett fort träffar han Långben (iklädd davycrockettmössa) med vars (föga imponerande) hjälp, han listar ut att Kalle har gått till indianerna. De båda blir förskräckta, men Långben laddar sitt gevär som förberedelse för att bege sig till indianlägret och rädda Kalle. Men innan de hinner någonstans närmar sig en fjäderskrud som, när den kommer närmre, visar sig bäras av Kalle (found).

Det som har hänt hos indianerna är alltså att Kalle har utnämnts till hövding. Se'n kan han visst gå sin väg igen, men tvingas släpa omkring på en massa tunga fjädrar. Och där är boken slut.

Vad har hänt egentligen?? Ungefär ingenting. Kalle och Musse semestrar på Disneyland. (Jag tolkar det som att Långben jobbar där eller något liknande.) Och Kalle blir indianhövding. Men varför??? Det får vi aldrig veta. Och dessutom... Äh! Det här var helt enkelt ingen särskilt bra bok.

Nalle Puh och I-ors svans tyckte jag bättre om, men jag nöjer mig med att konstatera det. Någon utförligare recension om den blir det inte. Inte idag i alla fall.

Inte heller tänker jag låta detta inlägg innefatta de reflektioner över Kalle Ankas Bokklubb som jag annars hade tänkt få med i programmet om det hade sänts. De reflektionerna hade i så fall lett in på att Pappa Blipblip gjorde en recension av Pingvinen som alltid frös... men det kan vi ju fortfarande hoppas att han ska göra.

Med vänliga kvackningar...
/Morbror Oa